Detta är en c-kassett och den är ingenting man skickar till månen som bevis på att det finns liv på jorden.

Det är få saker som är oumbärliga på en rockfestival. Blandbandet till exempel är sjukt viktigt liksom Falaffel och Nasigoreng men de två sistnämnda avhandlas kanske i ett senare inlägg.

Jag vet inte ens själv varför men jag äger tre iPodar och slutade använda c-kassetter i november 1986. Men eftersom jag mentalt aldrig lämnat 1980-talet slutar jag aldrig tala om c-kassetter. Blandbanden var grymt starka legg som till skillnad från den av polisen beviljade officiella plastbiten verkligen berättade vem du är, varifrån du kommer och det allra viktigaste – vart du är på väg.

Mitt nästa flyg går till Sweden Rock. När jag ser i backspegeln stod det skrivet i sjärt… stjärnorna det vill säga kassettfodralet för 25 år sedan.

Och fortfarande tänker jag c-kassett och blandband när jag sammanställer spellistor i iPoden.

Självklart har jag i sann Chuck Klostermansk anda kramat ihop en Very ’Eavy Very Special lista för SRF. Foto-Riku har reda sagt att han till stora delar hatar den. Jag gissar att det är Ace Of Spades som han kan uppskatta och så Churchills tal som avrundar det hela, ni vet We shall neverrrrr surrrrender…

A-sidan

INTRO: Gonzo Las Vegas: ”We were  somewhere around Barstow on the edge of the desert when the drugs begun to take hold…” från soundtracket till Fear And Loathing  In Las Vegas.

1) Black Sabbath: Paranoid. Originalet. Jag är stum.
2) Van Halen: Runnin’ With The Devil. Den här versionen är från en bootleg inspelad på Whiskey A Go-Go i LA cirka 1978.
3) AC/DC: Rising Power. Från den underskattade lp:n Flick of The Switch.
4) Turbonegro: Good Head. Liveinspelning, Reeperbahn. Tack St Pauli!
5) Mötley Crüe: Dr. Feelgood. Dr Dröööög snälla skriv in mej, signerat Nikki Sixx.
5) Iron Maiden: 2 Minutes To Midnight. Up the Irons!
6) Twisted Sister: Never Say Never. Från Club Daze V0l 2. Ful hårdrock.
7) Joan Jett: I Love Rock’n’Roll. Rock? Hårdrock? Skit samma.
8) Ozzy Osbourne: Rock’n’Roll Rebel. Ozzman Cometh mådde inte bra när han spelade in den här låten. Men det är klockren Ozzy.
9) Q5: Missing In Action. Aijajaj så tajta dubblerade gitarrer.
10) Quiet Riot: Metal Health. Grym hit då, låter sämre nu men i alla fall ett måste på den här listan, känns det som.
11) Anthrax: Room For One More. Ett ”färskare” spår av New Yorks finaste. Scott Ian är kung.
12) Nirvana: Heart Shaped Box. Kom i skuggan av en radda andra låtar men förtjänar mer.
13) Skid Row: Youth Gone Wild. Sebastian Bach försöker sig på skådiskarriär på Broadway medan någon annan av snubbana i bandet odlar häst och gris på någon gård. Anteckna.

B-sidan
1) Motörhead: Ace Of Spades. Som saliven säger har bandet egentligen bättre låtar. Inte. Haha.
2) Ramones: Somebody Put Something In My Drink. En av de mest vanligaste förklaringarna, jo.
3) Metallica: All Nightmare Long. Kan ju förvåna att jag plockar i nya materialet men den här känns som en blivande klassiker. Tung och elak.
4) Airbourne: Stand Up For Rock’n’Roll. Om förebilden är AC/DC och man är stiltrogen blir det oftast bra.
5) Dio: We Rock. Hellre den här än Holy Diver. Snabbare, råare.
6) Rainbow: Power. Riff och raff från Rainbows egen ”Flick of the Switch”.
7) Hellacopters: Free Street. Känns som en ballad i det här sällskapet.
8) Kiss: King Of The Mountain. Så här ska man må ibland. Det är hälsosamt.
9) Thin Lizzy: Cold Sweat. Enkelt är bäst.
10) Roky Erickson: Don’t Shake Me Lucifer. Ingen har sagt det bättre.
11) Blackfoot: Highway Song. Från Live, ungefär 8 minuter och inte en sekund för mycket. Klassiker.
12) Whitesnake: Love Ain’t No Stranger. David Coverdale som bäst.

OUTRO: Churchill’s speech: ”We shall fight…”