Arkiv för maj, 2009
Ja, det är mitt fel
Publicerad: 29/05 16:46Det var jag som nångång i vintras föreslog för redaktör Tommy Pohjola (hädanefter RTP) att vi skulle åka till Norje, Sölvesborg, Blekinge för att uppleva och rapportera om Sweden Rock Festival (hädanefter SRF).
Avsikten var helt att idka socio-antropologiska studier av homo heavy metallicus, den varelse som frivilligt tar sig till Norje, Sölvesborg, Blekinge för att höra och se band som för länge sedan borde vara intagna på geriatriavdelningen vid Pirlax centralsjukhus. Vi talar alltså om hard-core vetenskap, undersökande journalistik och vetgirighet. Lögn.
SRF är ett fenomen. F-E-N-O-M- E-N . Sverje (helt kongruent med att byn heter Norje) har en mängd bra festivaler Hultsfred, Arvika, Peace and Love och Östhammars musikvecka men ändå är det SRF som drar till sig folk som den där klassiska kopankan drar till sig flugor. Varför, varum, why? Det är det RTP och jag ska reda ut på SRF.
En av mina kolleger på Hbl kallade mig för rockfarfar lite så där semi-försmädligt. ”Är det där inte en ungdomsgrej?” Som ett litet mellanspel vill jag öppet deklarera att jag inte är en finlandssvensk ungdom. Jag är en 48 år gammal överviktig trebarnsfar. Mellanspelet slut. Men jag är inte helt säker på att SRF är en ungdomsgrej utan en mera metallbrygga över generationer.
I bloggar och på diskussionsforum har jag läst om far och son-, mor och dotter-, mor och son- (ni kanske förstår vad jag är ute efter)kombon som har varit en eller flera gånger på SRF. Och som har älskat det. Igen uppstår frågan: varför, varum, why? Jag tror att min tes om generationbryggan kan vara sann eftersom många av artisterna, Lemmy från Motorhead, Tommy Iommi Heaven and Hell/Black Sabbath och Billy Gibbons är mellan 60 och 64 år gamla. Knappast goda förebilder eller ungdomsidoler, eh?
Jag försökte också rannsaka mig och klura ut när jag, rockfarfar, borde switcha över till dansbandsmusik, klä mig i teryleneskjorta och batikslips eller sippa pissljummen söt skumpa på någon operafestival i en gammal borg någonstans i insjö-Finland.
Faktum är att jag njuter mera av att se den galna lilla danska trummisapan i Metallica möta sin hemmapublik i Roskilde eller skråla gamla Black Sabbath låtar på en, antagligen lerig, åker i Norje om en dryg vecka än mycket annat som skyfflas åt mig ur musik-kökkenmöddingen. Tvättäkta muminfilosofi.
Mitt största problem är att lugna RTP så att han inte öder allt krut veckan innan festivalen.
För tro mig. Det kommer mycket mera senare. Titta in på nytt om ni inte tror mig.
Rockfarfar *riku*
Cancer i penis
Publicerad: 29/05 14:42Jag är helt övertygad. Det är bara för att jag är på väg till Sölvesborg som Radio Extrem vill intervjua mig om cancer i penis.
Här sitter man utanför norska ambassaden och författar Brev till samhället när en – trevlig – reporter dyker upp och börjar fråga. Men jag förstår.
Jag är i riskgruppen. Enligt en forskning som omfattar 15 miljoner nordbor löper lagerarbetare, försäljare och – journalister största risk att få nämnda sjukdom på nämnda organ. Behöver jag understryka att det handlar om män?
Orsakas av: tobaksrökning och knulla runt.
Jahhajajja du säger det, säger jag chockad i något som kanske blir en radiointervju.
Men jag röker inte och har dessutom bra safe sex. Försökte säga något om att när det gäller det senare är det lite som att cykla. Man lär sig, man måste lära sig och sedan är det bäst att inte låta bli för annars rostar man. Den fullständigt icke-vetenskapliga visdomen här är att det man inte använder angrips av rost det vill säga cancer. Jag borde nog bara ha varit tyst.
Undersökningen offentliggörs på tisdag, om jag förstod det rätt, och kommer att vara en tankeställare för många.
Dagens låt: Paranoid.
Är det jul eller?
Publicerad: 29/05 08:020647hrs slår det mig som Thors hammare.
Det blir en bra konsertsommar. Och nu snackar vi juni. Utmattad av utsikterna orkar jag inte tänka på juli och augusti.
Nästa vecka ska jag se bl.a. Twisted Sister, Heaven & Hell, Motörhead och Blackfoot.
Sedan kommer Metallica till stan och några dagar senare spelar AC/DC på Olympiastadion.
Efterrätten består av Faith No More i Kajsaniemiparken.
Intro – Hit the road, Jack
Publicerad: 28/05 22:19Saapasjalkarock. Saapasjalkarock? Det var en av de där otaliga hårdrocksfestivalerna som arrangerades i denna avlånga och glest befolkade nation under 1980-talet. När festivalen 1988 lades ner gick den i graven med 11 år på nacken och en artistlista som innehöll namn som Metallica och … öhh Fabulous Thunderbirds. Saapasjalkarock var aldrig någon guldgruva, den drog som bäst 7000 betalande till Pihtipudas i myggtäta mellersta Finland, och snubblade till slut på ekonomin.
Samtidigt och världen runt suddades en massa festivaler från festivalkartan. Hårdrocksfestivaler. Monsters Of Rock-turnén hade krympt till oigenkännlighet och till och med Donington hade det tufft. Långt hår, luftgitarrer och Anthraxaffischer byttes mot techno, grunge och light-punk.
Nästa vecka går starten för årets upplaga av Sweden Rock Festival i Sölvesborg, Blekinge. I fjol drog den rekordpublik, drygt 33 000. Nu meddelar arrangörerna att den siffran slås, vilket betyder att SRF är om nu inte störst så en av de absolut största i Norden. Det är smått fantastiskt.
Motörhead är Motörhead, liksom Ozzy och Sabbath men även andra gamla gudar som Iron Maiden och – jössesamalia håll i hatten nu – till och med fucking Saxon, Judas Priest, Twisted Sister, Blackfoot och Uriah Heep har hittat en ny publik men det förklarar inte allt. Saliven Gustavsson (vem i helvete är DET då?) vet hur det hela går runt, varför det gör det samt även hur det slutar – i en rollator med chopperstyre och inkontinensblöja med nitar. Om det där sista verkar smått obegripligt kommer första hjälpen nästa vecka i pappers-Hbl i form av artikeln Vikten av att lyssna på heavy metal.
Men till saken. Äntligen.
Grejen är den att foto-Riku lurat mig att åka med honom till Sölvesborg. Han ville egentligen åka buss och bo i en husvagn men det vägrade jag. Jag åker OK men flyger och bor bekvämt. Helt sjukt bekvämt. Det ingår i min medelåldersraider som för övrigt behandlas riktigt ordentligt här i bloggen under de kommande dagarna.
Jag vill redan nu säga tack & förlåt samt meddela att räkningen kommer på posten.
Vi kommer att anteckna all smuts och säga som det är. Missionen är att ta reda på hur det är möjligt att något så stenålders som hårdrock inte bara överlevt utan mår så förbannat bra. Dessutom ska vi tala med folk. Vem vet, folket kanske talar tillbaka.
Foto-Riku hoppas att ni trivs med oss och han påminner att det är möjligt att kommentera. Det ska åtminstone jag lägga bakom örat, utifall jag behöver få tag på honom.
Men nu är vi då officiellt på väg. Välkommen med, Enjoy the joyride!
– tommy
