Jag har själv aldrig aldrig aldrig brutit mot tröjregeln. Den är så jävla självklar. Men det är oundvikligt att många gör det, kanske förvirrade av tygutbudet på en stor rockfestival eller för att det de är i desperat behov av rena kläder.

Inte ens tröjorna med de mest klassiska bandtrycken, Motörhead till exempel, är okej om texten inte alls är krackelerad, det inte finns lite torkad lera på ena ärmen, man har spår av tunga spottloskor på ryggen.

På en festival är det ändå en viss sport att spana in alla tröjorna. Ganska många på Sweden Rock har fattat tycke för tröjan med texten ”Så kan det gå… Snickarjävel” och så är det en bild av Frälsaren på korset. Jag antar att det oftare sorterar under humor än i kategorin Jag-Hatar-Religion. Det är svårt det där. Flera utamnande tröjor kan man läsa om i DN:s Festivalblogg.

Klassiskt och slitet är alltså bäst. I dag tog jag på mig en Black Sabbath med en lila stiliserad bild av Ozzy Osbourne.