Arkiv för juli, 2009

Bisarr basar

Publicerad: 21/07 15:10
Kari Kriikku är ensam herre på täppan i sin bisarra basar.

Kari Kriikku är ensam herre på täppan i sin bisarra basar. Stefan Bremer

5000 kameler för Minna Pensola, 65 euro för Okko Kamus skjorta och 5 euro för kanslichefen Ritva Eerolas leksaksbil från hennes barndom. Det var saldot när Kari Kriikku höll låda och auktionerade ut allt möjligt under sin konsert Bisarr basar på måndag kväll i Kuhmo.

Och det är helt sant: han sålde dem faktiskt! Och folk köpte de här artiklarna med ren cash – med undantag för Minna Pensola som ansågs behövas ännu i fortsättningen. Också kuhmoandan auktionerades ut, men den var inte till salu, förklarade festivalarrangörerna. Saldot för Kriikkus egen nyutkomna, nästan slutsålda kletzmer-cd, som han hade tänkt sälja ut dyrt, blev futtiga 25 euro. Riktpris alltså.

Kari Kriikku är excellent som kletzmer-artist. Han är så levande och sätter hela sin själ i blöt. Det svänger om honom, något som fick publiken i Kuhmo att visa sällsynt stark eufori. Dessutom kan han steppa också.

Det här var nog en annorlunda konsert, speciellt i Kuhmo. Förutom auktion, bjöd man på magdans med två runda och goa flickor från Kajana och lite ex-tempore-tango med Lauri Sallinen och Henrik Sandås. Och dessutom hade man valt att till punkt och pricka följa Nicholas Kenyons råd som han gav i sin lilla skivrecension i The Observer i början av juli: spela skivan i ett rökfyllt rum!

Speciellt glad är jag över orkestern, som bestod av såväl gamla herremän ur Enescu-kvartetten som unga krafter ur Minetti-kvartetten och givetvis garvade kammarmusiker som behärskar stilart som stilart; vi talar alltså om Meta4. Pekka Nylund gjorde väl ifrån sig på ud-luta och 12-strängad gitarr. Extra förstärkning erhölls av Daphné Schneider på violin och Niek de Groot på kontrabas samt slagverkarna Tim Ferchen och Tuija-Maija Nurminen, som serverade explosiva rytmer i slutpläderingen.

>> Läs Nicholas Kenyons hela recension här

65 euro blir slutsumman för en nystruken skjorta som Okko Kamu burit. Stefan Bremer

65 euro blir slutsumman för Okko Kamus nystrukna skjorta. Stefan Bremer

Brahms är sublim

Publicerad: 20/07 18:52

Dagens två Brahmstolkningar har varit rätt starka. Ville Matvejeff är kanske inte så erfaren som kammarmusiker – han sparar lite på volymen – men han spelar fint och följsamt tillsammans med Wouter Vossen, Thomas Riebl och Iseut Chuat i Brahms Pianokvartett i g-moll op. 25. Chuat är för övrigt en fin kammarmusiker; hon omges av ett magiskt skimmer och bjuder på en fin cantabileton i cellon.

Brahms Stråksextett op. 18 är ett än större verk än pianokvartetten och varje sats blir till en monumental helhet. Här är det Hagai Shaham som agerar primas och slår sig ihop med Florin Szigeti på violin, Yuval Gotlibovich och Adrien La Marca på altviolin  och Martti Rousi och Andreas Brantelid på cello. Tolkningen blir suggestiv, stor och stark.

Ibland reagerar jag över att Brahms är så massiv. Det är stora linjer, formidabla former och massiva melodier som gäller. Med andra ord får jag intrycket av att Brahms är sublim. Men Brahms väcker motstridiga känslor i mig: det känns som att det inte sällan blir för mycket av det goda, allting väller runt som en enda välling. Då gäller det bara att hänge sig åt musiken och lyssna på musikerna.

Kvällen i Kuhmo bådar gott. Ser speciellt fram emot sena kvällskonserten kl. 23 – Bizarre Bazaar – där Kari Kriikku spelar klezmer, czárdás (traditionell ungersk folkmusik), tango, fado och arabisk musik på klarinett. Med sig har han också Pekka Nylund på ud-luta och 12-strängad gitarr, Daphné Scheider på violin, Meta4, Minetti- och Enescu-kvartetterna, Niek de Groot på kontrabas samt slagverkarna Tim Ferchen och Tuija Maia Nurminen. Får se vad det blir!

Alban Bergs älskarinna

Publicerad: 19/07 23:51

För Vladimir Mendelssohn är andra wienskolans tonsättare (Schönberg, Berg och Webern) mera ett måste än ett nöje. Han kanske inte gillar dem men han accepterar dem. Han tar alltså skeden i vacker hand och lägger in ett par stycken av dem på festivalprogrammet.

Men då han presenterar dessa tonsättare visar han inget förakt för dem. Tvärtom accepterar han kanon och ser till att presentera tonsättarna på ett roligt och intressant sätt. Och därav kommer det sig att han i början på kvällens konsert ser sin stora chans att öppna upp enigman kring Alban Bergs Lyrisk svit – direkt från scenkanten.

Just när publiken och hela Enescu-kvartetten (där Vladi Mendelssohn själv spelar med) har satt sig och konserten är på väg att börja inleder Mendelssohn med att berätta att Alban Berg hade en älskarinna, Hanna Fuchs-Robettin (poeten Franz Werfels syster och senare Alma Mahlers svägerska). Och han fortsätter med att berätta och illustrera hur det ena temat efter det andra anknyter dels till Hanna och dels till hennes barn, Munzo och Dorothea (även kallad Dodo). Det var ju som så att Berg infogade vissa gömda citat i sin lyriska svit och dedikerade hela rasket till sin älskarinna. Därför finner vi här och var noterna H-F (Hanna Fuchs) och A-B (Alban Berg). Och det bästa med allting är att Mendelssohn dessutom illustrerar allting själv på sitt instrument och låter de övriga kvartettmedlemmarna bidra till anförandet. Ja, egentligen blir det hela som en föreläsning. Det känns som att Mendelssohn öppnar upp symboliken i verket, vilket gör det en hel del lättare att närma sig det.

Tidigare i dag lovade jag att nämna något om presstillfället som hölls på kansliet i dag. Det var ingenting märkligt, närmast var där festivalgrundarna Seppo Kimanen och Yoshiko Arai som nostalgiserade lite hur allting var för fyrtio år sedan när allting startade. Och så höjdes det en skål för festivalen. Det visade sig att den stora överraskningen som utlovats redan hade gått om intet sedan Vladimir Mendelssohn hade överräckt sin nyskrivna komposition till Seppo och Yoshiko i Lentiira kyrka på dagen. Nå väl, inga problem. Vi ser fram emot att höra den här någon gång – fast det lär nog inte bli under Vladis tid. Åtminstone hittills har det varit tunnsått med verk av honom på hans egen festival.

Inne på andra veckan

Publicerad: 19/07 17:53

Söndagen har börjat i strålande tecken i Kuhmo. Har hittills i dag gått på en konsert med den nya huskvartetten Meta4. Om en liten stund börjar ett informellt möte med pressen med festivalgrundarna Seppo Kimanen och Yoshiko Arai. Dessutom utlovas en överraskning av allas vår favorit, festivalbossen Vladimir ”Vladi” Mendelssohn. Skriver senare om hur skumpan smakade och om jordgubbarnas sötma och Vladis överraskning.

Kvällens två konserter ser rätt bra ut med tre Beethoven-kvartetter, bl.a. opus 95 spelad av Meta4. Salomé Haller och Enescu-kvartetten gör också Alban Bergs Lyrisk svit, Jussi Myllys sjunger fyra sånger ur Des Knaben Wunderhorn och Teppo Lampela gör Schönbergs ode för Napoleon Bonaparte tillsammans med Brentanokvartetten. Idel vokalmusik från fin-de-siecle-Wien. Inte illa.

I valsens förtjusande värld

Publicerad: 19/07 01:22

Trodde ni man kunde spela valser i fyra timmar och göra det till en vettig helhet? Det trodde inte jag heller förrän jag hörde kvällens maratonkonsert, som just håller på att avrundas i Kuhmohuset. Här fanns valser av alla de slag: positivvalser som vevades fram till dans av Tiina Lindfors, Joseph Lanners valser för stråkkvartett, SibeliusValse triste och Rachmaninovs vals för sexhändigt piano.

Bland de finaste upplevelserna i kväll märks dock Valeria Resjans vackra klang i Liszts transkription av en vals ur Gounods Faust och Paavali Jumppanens enkla och smakfulla tolkning av Chopins a-mollvals (op. posth.). Inte heller att förglömma är den härligt uppskruvade versionen för två pianon av Ravels La Valse, som tolkades ihärdigt och mustigt av de unga pianisterna Roope Gröndahl och Emil Holmström. Och Matilda Kärkkäinen lyckades med konststycket att bjuda på ett snyggt ackompanjemang i Tjajkovskijvalsen i C-dur som den omöjlige virtuosviolinisten Dan Zhu valt att spela. Valsen som återfanns i Intermezzo-satsen i Korngolds Stråksextett och de spexande musikernas version av An der schönen blauen Donau var inte fy skam de heller.

Wienervalser är easy listening och nu är det bekräftat att det går att göra en vettig helhet av fyra timmar valser. Vad snyggt!

Svart på vitt

Publicerad: 18/07 17:54

Nu står det skrivet att Kuhmo är världens 14:e bästa festival, åtminstone om man får tro Österrikiska Festspiele-tidningen och ett pressmeddelande från Kuhmo kammarmusiks kansli. Men kanske inte en fjortonde plats nu känns så märkvärdig om man jämför med att Financial Times år 2003 listade Kuhmo bland världens fyra bästa festivaler och att The Independent nämnde Kuhmo bland världens tio bästa festivaler. I vilket fall som helst är det en erkänsla.

Festspieles hela lista är:

1. Salzburg
2. Bayreuth
3. Bregenz
4. Wexford
5. Aix-en-Provence
6. Luzern
7. Operafestivalen i München
8. Vita nätter i St. Petersburg
9. Edinburgh
10. Pesaro
11. Styriarte
12. Ravenna
13. Operafestivalen i Zürich
14. Kuhmo kammarmusik
15. Cervantino (Mexiko)

Tack Jan Söderblom!

Publicerad: 17/07 23:52

Äntligen har det hänt. Efter en vecka av mestadels medelljumma framföranden har jag upplevt nånting märkligt, nånting som övergått mitt förstånd. Denna gång var det Virtuosi di Kuhmo och Jan Söderblom som lyckades skapa de där unika speciella framförandena som jag ännu kommer att minnas länge.

Deras tolkning av Bartóks Divertimento för stråkorkester var urstark, rentav monumental. Ack så hjärtskärande, djupt fylliga ackord som gjorde sig gällande här! Super-Jannes grepp sitter urbra för den här lite riviga och energiska Bartóken.

Och spelningen av Arthur Honeggers Symfoni nr 2 för stråkorkester och trumpet ad libitum var, om möjligt, ännu bättre: fylld av djupröda, mörka toner, subtilt framlirkade. Musiken har en berättande sida, men alltid med mörka förtecken. Det här är så välskriven, mustig stråksats och tolkningen är härligt energisk och suggestiv. Och Simon Cox trumpetsolo på slutrakan medför en vidunderlig kvalitet.

Dessa två tolkningar är orsaken till att jag överhuvudtaget kommer till Kuhmo, just för att få uppleva sådana här stunder.