Saapasjalkarock. Saapasjalkarock? Det var en av de där otaliga hårdrocksfestivalerna som arrangerades i denna avlånga och glest befolkade nation under 1980-talet. När festivalen 1988 lades ner gick den i graven med 11 år på nacken och en artistlista som innehöll namn som Metallica och … öhh Fabulous Thunderbirds. Saapasjalkarock var aldrig någon guldgruva, den drog som bäst 7000 betalande till Pihtipudas i myggtäta mellersta Finland, och snubblade till slut på ekonomin.

Samtidigt och världen runt suddades en massa festivaler från festivalkartan. Hårdrocksfestivaler. Monsters Of Rock-turnén hade krympt till oigenkännlighet och till och med Donington hade det tufft. Långt hår, luftgitarrer och Anthraxaffischer byttes mot techno, grunge och light-punk.

Nästa vecka går starten för årets upplaga av Sweden Rock Festival i Sölvesborg, Blekinge. I fjol drog den rekordpublik, drygt 33 000. Nu meddelar arrangörerna att den siffran slås, vilket betyder att SRF är om nu inte störst så en av de absolut största i Norden. Det är smått fantastiskt.

Motörhead är Motörhead, liksom Ozzy och Sabbath men även andra gamla gudar som Iron Maiden och – jössesamalia håll i hatten nu – till och med fucking Saxon, Judas Priest, Twisted Sister, Blackfoot och Uriah Heep har hittat en ny publik men det förklarar inte allt. Saliven Gustavsson (vem i helvete är DET då?) vet hur det hela går runt, varför det gör det samt även hur det slutar – i en rollator med chopperstyre och inkontinensblöja med nitar. Om det där sista verkar smått obegripligt kommer första hjälpen nästa vecka i pappers-Hbl i form av artikeln Vikten av att lyssna på heavy metal.

Men till saken. Äntligen.

Grejen är den att foto-Riku lurat mig att åka med honom till Sölvesborg. Han ville egentligen åka buss och bo i en husvagn men det vägrade jag. Jag åker OK men flyger och bor bekvämt. Helt sjukt bekvämt. Det ingår i min medelåldersraider som för övrigt behandlas riktigt ordentligt här i bloggen under de kommande dagarna.

Jag vill redan nu säga tack & förlåt samt meddela att räkningen kommer på posten.

Vi kommer att anteckna all smuts och säga som det är. Missionen är att ta reda på hur det är möjligt att något så stenålders som hårdrock inte bara överlevt utan mår så förbannat bra. Dessutom ska vi tala med folk. Vem vet, folket kanske talar tillbaka.

Foto-Riku hoppas att ni trivs med oss och han påminner att det är möjligt att kommentera. Det ska åtminstone jag lägga bakom örat, utifall jag behöver få tag på honom.

Men nu är vi då officiellt på väg. Välkommen med, Enjoy the joyride!

– tommy