Mot slutklämmen

Publicerad: 22/07 19:52
Priya Mitchell är en skön uttolkare av Clara Shumanns musik. Stefan Bremer

Priya Mitchell är en skön uttolkare av Clara Shumanns musik. Stefan Bremer

Det är ett nöje att berätta att andra veckan i Kuhmo hittills har varit än bättre än den första! Och dagen i dag har varit fullspäckad med godsaker, allt från hederliga Beethovenkvartetter i kyrkan till vinklingar på Schubert och Schumann, både Robert och Clara, i Kuhmohuset.

Gång på gång förundrar jag mig över Beethovens opus 131, ett märkligt stycke som börjar med en fuga och går igenom alla möjliga landskap och balanserar mellan ciss-moll och D-dur under vandringen mot slutklimaxen. Fragmentariskheten får en också att höja på ögonbrynen. Den tredje satsen är inte ens en minut lång, medan den fjärde satsen räcker tiotals minuter.

Meta4:s spelning av verket var på många sätt rik och fin. Speciellt fäste jag mig vid de svaga nyanserna, subito-pianot, som gjordes påfallande snyggt flera gånger mot slutet.

Jag förundrar mig också över Meta4 som trots sin digra arbetstakt lyckas hålla koncentrationen och prestera strålande spelningar gång efter annan. De är verkligt sysselsatta här och arbetsbördan minskas ju på inget vis av att festivalens andra musiker blir sjuka eller annars bara uteblir och behöver ersättare. I dag fick Minna Pensola hoppa in i stället för Maria Kagan i Schuberts C-dur-kvintett, som gjordes med ett förstklassigt garde: förutom Minna Pensola medverkade Hagai Shaham på violin, Thomas Riebl på altviolin samt kanonmormor Natalia Gutman och Marko Ylönen på cello. 

Det är för övrigt nånting märkligt med dessa C-dur-stycken; på samma sätt som Mozarts Dissonanskvartett och Beethovens tredje Razumovskikvartett (op. 59/3) börjar Schubertkvintetten i tämligen dissonanta tongångar för att sedan gå över i glada C-durtongångar. Det är som om den enkla C-duren kräver en komplex motvikt.

Clara Shumanns tre romanser var härligt drömska i sin enkelhet, som tre spröda, lyriska stycken. Priya Mitchell på violin och Maria Beloussova på piano var hängivna interpreter av denna alltför lite spelade musik.

Avslutningsvis kan vi berätta att Monica Groop har anlänt till Kuhmo och gjort entré på scenen. Hon tolkade tre små sånger av Schubert underbart känsligt på dagen. Roligt var det också att höra Gustav Djupsjöbacka vid flygeln, en känslig och följsam liedpianist även han.

Det drar ihop sig mot slutet och det känns faktiskt i luften här. Spelningarna är ett strå vassare än under första veckan och till och med dagkonserterna börjar vara slutsålda. Det kryllar av människor i Kuhmohuset och det är härligt. Men det betyder också att tempot är högre och att utmaningen att hitta en kvart för bloggen blir allt mer krävande.

3 Comments

  1. Kommentar #1 - Beaver: 22/07 22:05

    Är det vanligt i den klassiska musiken att en sats är under minuten?


  2. Kommentar #2 - Beaver: 24/07 10:42

    Trevligt med pappersinlägget idag till morgonkaffet. Synd om dem som inte har dator men ändå vill följa med Kuhmofestivalen!


  3. Kommentar #3 - Beaver: 24/07 10:43

    Saknade i dagens Husis de smakfulla bilderna från Kuhmofestivalen!


RSS feed for comments on this post.