Inlägg taggade med ‘Vladimir Mendelssohn’

Sagor även för vuxna

Publicerad: 21/07 22:33

Applåderna haglar inne i salen när Prokofjevs Peter och vargen just håller på att avslutas i denna stund i Kuhmohuset. Det har blivit en härlig upplevelse inte minst tack vare Lasse Pöystis varma berättarröst. Pöysti har ju gjort flera fina framträdanden som recitatör på årets festival.

En av de finaste sidorna med Kuhmo är att här spelas musik som inte hörs annanstädes, som t.ex. just Peter och vargen. I vanliga fall spelas Peter och vargen bara i tv eller på skiva. I kväll gjordes den live och i kväll var ensemblen också tillräckligt stor för att göra ett stort intryck. Peter och vargen är även intressant som pedagogisk barnsaga, som en guide in till orkesterinstrumenten, till stråkarnas, flöjtens, klarinettens, oboens och valthornets klangliga möjligheter.

Dirigenten Dalia Stasevka förtjänar en kommentar. Hon är ung och energisk, en nykomling på estraderna, men hon ger ett oerhört gott intryck när hon ena stunden tar ett mjukt och böljligt grepp om Prokofjev och andra stunden visar prov på sin distinkta tydlighet. Henne följer jag gärna framöver och det skall bli intressant att se vad det blir av henne om några år.

Kvällens konsert inleddes med Ville Matvejeffs spelning av tre episoder ur Stravinskys Petrushka. Det fanns mycket gott över den spelningen – bland annat hade han hittat en känsla för kantigheten, klurigheten och lekfullheten i Stravinsky. Konserten fortsätter strax med Schönbergs Pierrot Lunaire som jag hörde på öppningskonserten för två år sedan med sopranen Salomé Haller i huvudrollen. Hon tolkar 21-versersstycket i kväll också.

Inför kvällens konsert hade Vladimir Mendelssohn en rolig kommentar angående festivalmatematiken:

– Schönbergs Pierrot Lunaire är ett mästerverk så det måste vi ha med på programmet. Men om publiken ser Schönberg i programmet kan vi räkna med ett publikbortfall på 200 åhörare. Om de ser att Peter och vargen också spelas så kanske femtio åhörare kommer tillbaka och ytterligare tjugofem om vi spelar Petrushka.

Nåja, den här festivalmatematiken skall förstås tas med en nypa salt, men ett litet sanningens korn finns där kanske. Den här gången fick Mendelssohn dock tji, för här är det fullsatt!

Alban Bergs älskarinna

Publicerad: 19/07 23:51

För Vladimir Mendelssohn är andra wienskolans tonsättare (Schönberg, Berg och Webern) mera ett måste än ett nöje. Han kanske inte gillar dem men han accepterar dem. Han tar alltså skeden i vacker hand och lägger in ett par stycken av dem på festivalprogrammet.

Men då han presenterar dessa tonsättare visar han inget förakt för dem. Tvärtom accepterar han kanon och ser till att presentera tonsättarna på ett roligt och intressant sätt. Och därav kommer det sig att han i början på kvällens konsert ser sin stora chans att öppna upp enigman kring Alban Bergs Lyrisk svit – direkt från scenkanten.

Just när publiken och hela Enescu-kvartetten (där Vladi Mendelssohn själv spelar med) har satt sig och konserten är på väg att börja inleder Mendelssohn med att berätta att Alban Berg hade en älskarinna, Hanna Fuchs-Robettin (poeten Franz Werfels syster och senare Alma Mahlers svägerska). Och han fortsätter med att berätta och illustrera hur det ena temat efter det andra anknyter dels till Hanna och dels till hennes barn, Munzo och Dorothea (även kallad Dodo). Det var ju som så att Berg infogade vissa gömda citat i sin lyriska svit och dedikerade hela rasket till sin älskarinna. Därför finner vi här och var noterna H-F (Hanna Fuchs) och A-B (Alban Berg). Och det bästa med allting är att Mendelssohn dessutom illustrerar allting själv på sitt instrument och låter de övriga kvartettmedlemmarna bidra till anförandet. Ja, egentligen blir det hela som en föreläsning. Det känns som att Mendelssohn öppnar upp symboliken i verket, vilket gör det en hel del lättare att närma sig det.

Tidigare i dag lovade jag att nämna något om presstillfället som hölls på kansliet i dag. Det var ingenting märkligt, närmast var där festivalgrundarna Seppo Kimanen och Yoshiko Arai som nostalgiserade lite hur allting var för fyrtio år sedan när allting startade. Och så höjdes det en skål för festivalen. Det visade sig att den stora överraskningen som utlovats redan hade gått om intet sedan Vladimir Mendelssohn hade överräckt sin nyskrivna komposition till Seppo och Yoshiko i Lentiira kyrka på dagen. Nå väl, inga problem. Vi ser fram emot att höra den här någon gång – fast det lär nog inte bli under Vladis tid. Åtminstone hittills har det varit tunnsått med verk av honom på hans egen festival.

Inne på andra veckan

Publicerad: 19/07 17:53

Söndagen har börjat i strålande tecken i Kuhmo. Har hittills i dag gått på en konsert med den nya huskvartetten Meta4. Om en liten stund börjar ett informellt möte med pressen med festivalgrundarna Seppo Kimanen och Yoshiko Arai. Dessutom utlovas en överraskning av allas vår favorit, festivalbossen Vladimir ”Vladi” Mendelssohn. Skriver senare om hur skumpan smakade och om jordgubbarnas sötma och Vladis överraskning.

Kvällens två konserter ser rätt bra ut med tre Beethoven-kvartetter, bl.a. opus 95 spelad av Meta4. Salomé Haller och Enescu-kvartetten gör också Alban Bergs Lyrisk svit, Jussi Myllys sjunger fyra sånger ur Des Knaben Wunderhorn och Teppo Lampela gör Schönbergs ode för Napoleon Bonaparte tillsammans med Brentanokvartetten. Idel vokalmusik från fin-de-siecle-Wien. Inte illa.

Var är kammarmusiken?

Publicerad: 16/07 17:48
Under Vladimir Mendelssohns tid har många goda idéer kläckts i Kuhmo. Pavel Vernikov värpte ett ägg i Djurens karneval på tisdag. Stefan Bremer

Under Vladimir Mendelssohns tid har många goda idéer kläckts i Kuhmo. Pavel Vernikov värpte ett ägg i Djurens karneval på tisdag. Stefan Bremer

Sakta men säkert har Vladimir Mendelssohn gjort sina förändringar på Kuhmofestivalen och nu börjar vi se vad det lett till. Att han satt sin egen prägel på festivalen är definitivt en bra sak, men vad betyder det i praktiken?

När Mendelssohn tog över ledarskapet sommaren 2006 förklarade han i en intervju för Hbl att ett tema är onödigt bindande och att han helst inte ville ha något tema på sin festival. Årets festival bär ändå temat sagor och berättelser och för något år sedan hade festivalen temat resor och olika destinationer.

I samma intervju som jag gjorde med honom sommaren 2006 förklarade han också att han ville bjuda på små överraskningar under konserterna. Det har han också gjort – med den påföljden att Kuhmo i snabb takt höll på utvecklats till en festival där allt mer och mer tid gick åt att möblera om scenen för att ta in tjugo musiker för att spela ett stycke som bara räckte en minut. Ibland har det här lilla extrastycket varit en kuriositet, ibland har det varit ett bortglömt guldkorn som grävts fram ur historiens skattkista.

Till all lycka har den här utvecklingen mot allt kortare stycken och allt mera roudande dock bromsats upp och i år kan vi redan se att styckena är lite längre och fylligare. Inte bara kuriositeter alltså.

Men alltjämt finns det människor som frågar sig ”var är kammarmusiken?” De saknar de stora verken och den musik som de egentligen kommit för att höra: Mozarts, Haydns och Beethovens kvartetter och andra verk ur standardrepertoaren. Snart lär det bli ordning på den fronten när Meta4 spelar gamla hederliga stråkkvartetter under tio olika konserter från och med lördag.