Inlägg taggade med ‘Norge’

Det gick inte att lita på Lita

Publicerad: 05/06 19:07

Lita Ford med stoliskitta.

– Varifrån kommer de här syntslingorna? De finns inte på originalen, säger en nästan konstiperad RTP (hädanefter redaktör Tommy Pohjola) när Lita Ford (vet ni inte vem det är så googla med Girlschool, Ozzy, Joan Jett, Nikki Sixx osv) spelar på SRF:s största scen Festival.

Enligt hörsägen hade hon lagt av med musiken för att sköta hem och familj och har nu satsat på en comeback. Sweden Rock är ett perfekt ställe. Tyvärr fungerar comebacken dåligt med ett band som inte är alls samspelt och sen de där förbannade syntslingorna.

 

Redaktör Tommy Pohjola (hädanefter RTP) har redan bloggat om t-shirtetiketten (”man kan aldrig ha för många svarta band t-shirtar”, som en klok man sa) på festivalen. Han har tystnat om crocsen nu när regnet öser ner…

Utöver den klassiska metalluniformen finns det ju ”rolighetsministrarna” i badrock, lederhosen, kilt eller älghatten i de svenska färgerna. Olika sorters kontraptioner för att skydda sig mot regnet, som alltså öser ner. Mycket vatten.

Norsk mc-konst

Som känt ska norrmännen alltid vara värst (sa någon Mayhem) när det gäller metall så en mc-gutt hade fått för sig att det är cool att måla tanken på Yamahan med motivet från någotslags jedifackmöte. Om ni stöter på honom så är det han som har en gul läderrock med en panter på ryggen. Kempegrejt.

Ja, det är mitt fel

Publicerad: 29/05 16:46

Det var jag som nångång i vintras föreslog för redaktör Tommy Pohjola (hädanefter RTP) att vi skulle åka till Norje, Sölvesborg, Blekinge för att uppleva och rapportera om Sweden Rock Festival (hädanefter SRF).

Avsikten var helt att idka socio-antropologiska studier av homo heavy metallicus, den varelse som frivilligt tar sig till Norje, Sölvesborg, Blekinge för att höra och se band som för länge sedan borde vara intagna på geriatriavdelningen vid Pirlax centralsjukhus. Vi talar alltså om hard-core vetenskap, undersökande journalistik och vetgirighet. Lögn.

SRF är ett fenomen. F-E-N-O-M- E-N . Sverje (helt kongruent med att byn heter Norje) har en mängd bra festivaler Hultsfred, Arvika, Peace and Love och Östhammars musikvecka men ändå är det SRF som drar till sig folk som den där klassiska kopankan drar till sig flugor. Varför, varum, why? Det är det RTP och jag ska reda ut på SRF.

En av mina kolleger på Hbl kallade mig för rockfarfar lite så där semi-försmädligt. ”Är det där inte en ungdomsgrej?” Som ett litet mellanspel vill jag öppet deklarera att jag inte är en finlandssvensk ungdom. Jag är en 48 år gammal överviktig trebarnsfar. Mellanspelet slut. Men jag är inte helt säker på att SRF är en ungdomsgrej utan en mera metallbrygga över generationer.

I bloggar och på diskussionsforum har jag läst om far och son-, mor och dotter-, mor och son- (ni kanske förstår vad jag är ute efter)kombon som har varit en eller flera gånger på SRF. Och som har älskat det. Igen uppstår frågan: varför, varum, why? Jag tror att min tes om generationbryggan kan vara sann eftersom många av artisterna, Lemmy från Motorhead, Tommy Iommi Heaven and Hell/Black Sabbath och Billy Gibbons är mellan 60 och 64 år gamla. Knappast goda förebilder eller ungdomsidoler, eh?

Jag försökte också rannsaka mig och klura ut när jag, rockfarfar, borde switcha över till dansbandsmusik, klä mig i teryleneskjorta och batikslips eller sippa pissljummen söt skumpa på någon operafestival i en gammal borg någonstans i insjö-Finland.

Faktum är att jag njuter mera av att se den galna lilla danska trummisapan i Metallica möta sin hemmapublik i Roskilde eller skråla gamla Black Sabbath låtar på en, antagligen lerig, åker i Norje om en dryg vecka än mycket annat som skyfflas åt mig ur musik-kökkenmöddingen. Tvättäkta muminfilosofi.

Mitt största problem är att lugna RTP så att han inte öder allt krut veckan innan festivalen.

För tro mig. Det kommer mycket mera senare. Titta in på nytt om ni inte tror mig.

Rockfarfar *riku*