Arkiv för ‘Konserter’ kategorin

Nästan hundra procent

Publicerad: 11/08 14:01
madonna

Madonna var i stan. Bra för skivaffären också?

Det är länge sedan insändarspalterna fylldes med gnäll från Hagnäs och Sörnäs om hur de svartklädda trollen med sju tums spik genom läppen förstörde den sköna  sommarkvällens lugn och ro. Tuska var ingen pop festival i somliga kretsar, några kilometer bort från festivalområdet i Kajsaniemi. Att festivalpubliken på runt 30.000 personer också var en jädrans bra business för centrums affärer snackades det mycket mindre om.

Tänk då på vilken lysande affär Madonna var för affärslivet. Hon fick närmare 100.000 människor i rörelse. I genomsnitt ett par tre fyra tior på öl, korv och annat som hör till och resten kan ni räkna ut själv.

Madonnas turné sysselsätter 250 personer på heltid och hennes organisation står för scener, dekorationer och allt sånt. Då är det kanske inte så jättekonstigt om hon behåller mer än 95 procent av biljettintäkterna som var 9,3 miljoner euro, som dagens Iltis skriver.

Olyckskorparna fick fel

Publicerad: 07/08 12:40

Det har varit populärt att smacka med tungorna och ha sig inför Helsingfors och Livenations stora Madonnatest. Men prövningen får klart godkänt. Strömmen av flanörer kryddade stan och vädergudarna hörsamma oss. När det händer ska det synas!

Picknickfiltarna bredde ut sig på Busholmen redan vid sextiden, och visst var det köer överallt, men å andra sidan hade alla en fantastisk förmåga att klara upp det med lite respekt: bajamajaköer bildas automatiskt så att det är en kö per två bajamajor och var och en väntar snällt. Själv såg jag inget bråk.

En av konsertbesökarna påpekade att det kanske gick så bra för att Busholmen består av ett stort asfaltsfält utan trappor och andra sådana inslag som kan göra att människor trampar över varann, faller eller på andra sätt slänger in potentiella stridsäpplen. Den stora åldersdiversiteten gjorde säkert också sitt. Det var en konsert för alla.

Arrangörerna ska ha tack för snilleblixten att använda sig av stora ballonger i olika färger med tydliga symboler på: Blå ballonger där det finns vatten, röda kors- ballonger där det finns sjukvård och wc-ballonger där det finns wc.

Värre var det då alla skulle ut. För då skulle alla ut samtidigt. Folk hoppade över alla staket och stod man mitt i massan var det nära till paniken. En liten lättnad innebar det att arrangören höll öltält och dylikt öppet efter konsertens slut. Det gjorde att åtminstone en del stannade och gick senare då massan avtagit.

Ja fan, det gick! Det gick!

Madonna-recensionen finns nu att läsa på www.hbl.fi

Mellanlandning…

Publicerad: 07/08 08:47


GeoTagged, [N60.17884, W24.90026]

I gräsviken har det bildats en ypperlig mellanstation på väg till Madonna. Lydnaden är f.ö. fenomenal – alla verkar promenera och ha på sig bekväma skor som i arrangörens ukas.

Men var fanns Andy?

Publicerad: 30/07 00:51

Ibland blir man bara kissnödig. Som när man inser och erkänner för sig själv och sportredaktör L. att man inte kan namnet på en enda New York Dolls låt. Det tröstar bara sådär att inte heller sportredaktören som förvaltar en ansenlig mängd goda plattor kan. Och jag ids inte googla, inte på allmän plats.

Sedan så är det onsdag i juli 2009 och Virgin Oil i Helsingfors. Inte en stekhet augustifredag 1976 i Brooklyn. Också det stör en aning.

img_1824

Nog är det Dolls alltid, nånstans där framme på scenen… And they all went bananas!

Ungefär 14 minuter in i setet är det ingenting som bekymrar. Det här är ett mycket bra rock’n’roll-band, varken mer eller mindre. Två femtedelar av bandet är vad man kallar original, resten troll med brett register, bland dem basisten Sami Yaffa. Och när den insikten sjunkit in ordentligt står man där och undrar och Hanoipolarn Andy McCoy finns i byggnaden. Det verkar lugnt, pinsamheter undviks.

När Helsingfors är erövrat åker Dolls till Tammerfors. Bandet avrundar Finland med Ankkarock på lördag.

Dekadens är för proffs

Publicerad: 22/07 16:45

Dekadens, dvärgar och sedan kommer Mötley Crüe. Humorn, myterna och de direkta lögnerna som omger rocklefvernet är många. Dessutom ser det hela förbannat bra ut i tv.

Eftersom det definitivt inte är pengarna måste just detta vara några av orsakerna till att så många ungdomar vill bli poprecensenter och överlag ”jobba med medier”.

Tyvärr är verkligheten allra oftast trist. Inte dötrist för man får ju trots allt se många av de egna favoritartisterna live, kanske till och med intervjua dem och så är det alla skivorna man annars inte hade råd med.

Försöker man hålla ens lite distans till artisterna och hela den penningstinna rockcirkusen som man förväntas bevaka hänger man inte jämt med gitarristen i öltältet bakom festivalscenen. Ofta är det inte ens möjligt.

Jag förstår att Tommi Pohjola inte vill missa en gratis konsert. (med tilltugg). Men trots det skulle en total bojkott av dylika evenemang vara på sin plats. Du kan ju gå dit och låta bli att skriva om det.

Det skriver Namnlös i anslutning till Britney Spears-artikeln som handlade om fotobojkotten. ”(med tilltugg)” är i regel aldrig en option och är det så kostar det. Gratis? Nja, konserter och festivaler arrangeras inte under kontorstid. Sure, rockpolisen slipper betala inträde men jobbar kanske dubbelskift och både väldigt sena och tidiga timmar för att få ihop nåt läsvärt i tidningen. De dagstidningar som har medarbetare vars huvudsyssla är att recensera livespelningar och plattor och som därför också har möjlighet att professionellt syssla med lite dekadens är nog mycket mycket få.

Jadaja bla bla bla jag hör er! Jag ska sluta klaga! No more. Tyst. Helt jävla tyst. Det finns ju folk som måste prostituera sig och till exempel copywrita reklam för Ostos-tv. Jag är fett privilegierad trots allt.

Så här går det till, ”Namnlös” och andra:

Man kontaktar skivbolag och/eller konsertarrangör och hoppas på ackreditering. Om allt OK hämtar man några timmar innan konserten biljetten och går in i arenan. (Tidigare har man läst på om nödvändigt.) Under spelningen, som man för övrigt och tacka gudarna ens för det, får se från hyfsat bra plats ignorerar man eventuella adrenalinrusher och fokuserar stenhårt på detaljer; finesser, tabbar, låturval, kostymer, publikreaktioner och whatnot för att ha rejält med material för en intressant recension. Efter konserten går man hem och skriver. Eller så går man hem och sover några timmar och skriver tidigt på morgonen innan DET-RIKTIGA-JOBBET.

Det ser ungefär lika ut för fotografer utom att de trängs alla i ett så kallat fotodike precis framför scenen under de 1–3 första låtarna. Genast efter det ledsagas det ut ur arenan. Fotograferna får alltså inte ens se konserten till slut.

Det där är ett normalt knäck.

Ibland kan man få hänga med på roligheter och få VIP-behandling det vill säga dricka en öl eller två på skivbolagsnissens bekostnad (artisterna bjuder aldrig något, tvärtom är de dyra i drift). Ibland. Nästan aldrig. I shit you not.

Summan av kardemumman är med andra ord att det naturligtvis finns en cirkusvariant som kan inkludera allt från sanslös konsumtion av Red Bull och roligt hö till seriös skit enligt The Dirt. Det förutsätter viss personlighet, stålar och lever, tålamod och social förmåga. Men nog är det möjligt, nog är det möjligt.

The politics of rock ’n’ roll, in England or America or anywhere else, is that a whole lot of kids want to be fried out of their skins by the most scalding propulsion they can find, for a night they can pretend is the rest of their lives, and whether the next day they go back to work in shops or boredom on the dole or American TV doldrums in Mom ’n’ Daddy’s living room nothing can cancel the reality of that night in the revivifying flames when for once if only then in your life you were blasted out of yourself and the monotony which defines most life anywhere at any time, when you supped on lightning and nothing else in the realms of the living or dead mattered at all.

– Lester Bangs

Som i en nattklubb …

Publicerad: 17/07 09:19

… Var det i Helsingforsarenan och de som planerat själva scenografin, ljudet och ljuset ska ha tack för att ha fått ut allt ur burken till ishall. Hett och svettigt var det också! Och vad alla dansade.

Däremot undrar man nog vad som egentligen var Britneys insats förutom att vara Britney. Oftast placerades hon mitt inne i klungan av dansare och mycket av musik och sång stärktes genom att det kom från band. Damage control? Inte vet jag. Britney har kanske en karisma som kunde räcka till mer, men i den här showen var hon rätt så utbytbar.

circusbild

Cirkusen har börjat…

Publicerad: 16/07 21:06

… Med akrobater som får stormande applåder. Inget speciellt kanske, men en publik som väntar på Britney är påtagligt nöjd över scenkonstruktionen med tre runda cirkusarenor i mitten av hallen. Alla kommer att se bra.