Inlägg taggade med ‘Meta4’

Höjdpunkterna år 2009

Publicerad: 24/07 10:57

Fyrtionde upplagan av Kuhmo kammarmusik slutar på lördag. Här listas de viktigaste höjdpunkterna under årets festival.

• Alltid lika smakfulla Monica Groop förgyllde kammarmusiken med tre små Schubertsånger och två mera dramatiska Brahmssånger på onsdagen. I synnerhet Geistliches Wiegenlied gjordes inlevelsefullt med Gustav Djupsjöbacka vid flygeln och Thomas Riebl på altviolin.

• Franska barytonen Lionel Peintre gjorde en underbart stark tolkning av rollen som galen kung i Peter Maxwell Davies’ sångcykel Eight songs for a Mad King. Det var första och hittills enda gången som en violin slagits i tusen bitar på scenen i Kuhmo.

• Clara Schumanns tre romanser var härligt drömska i sin enkelhet, som tre spröda, lyriska stycken. Priya Mitchell på violin och Maria Beloussova på piano var hängivna interpreter av denna alltför lite spelade musik.

• 5000 kameler för Minna Pensola, 65 euro för Okko Kamus skjorta och 5 euro för kanslichefen Ritva Eerolas leksaksbil. Det var saldot när Kari Kriikku höll auktion på måndag kväll under sin bisarra basar. Kriikku är excellent som klezmer-artist. Det svänger om honom när han sätter hela sin själ i blöt för musiken.

• Sergio Azzolini är världens roligaste fagottist som får publiken att dra på smilbanden vid blotta åsynen. Spelar energiskt och rörligt, blåser liv i fagotten. Starka tolkningar av Sofija Gubajdulinas hysteriska Sonat för två fagotter och Stravinskys Lied ohne Name för två fagotter (skriven för den senares tandläkare) tillsammans med Jarkko Luoma.

• Virtuosi di Kuhmo spelade upp sig för varje dag och serverade monumentala tolkningar av Bartók och Honegger under ledning av Jan Söderblom (för recension, se Hbl 26.7).

Och så några kommenterarer om stråkkvartetterna:

• Enescu-kvartetten utmärks av god anda i ett lag av äldre herrar. Serverade en fin och känslig spelning av Alban Bergs Lyrisk svit tillsammans med Salomé Haller. Självskriven gäst i Kuhmo, altviolinisten är ju festivalboss.

• Danel-kvartettens cellist Guy Danel blev hemma för att återhämta sig efter en operation, men Nya Helsingforskvartettens cellist Joel Laakso har ersatt honom utan problem och spelar som om han alltid skulle ha spelat med dem. Erfarenhet utmärker Danel. Beethovens kvartetter är deras specialitet.

• Minetti-kvartetten är den yngsta av kvartetten i Kuhmo. Energin och viljan är stark och samspelet rätt bra, men kvaliteten på tonen kunde ännu filas lite grann. Sjostakovitj passar kvartetten bättre än Beethoven. Framtiden lovar gott.

• Brentano-kvartetten utmärks av erfarenhet, kunnighet, samstämmighet och kvalitetsmedvetenhet. Brentano har bjudit på finfina tolkningar av både Beethoven och Sjostakovitj. Märk speciellt Nina Maria Lee på cello.

• Kuhmos egen huskvartett Meta4 har bjudit på insiktsfulla Beethoventolkningar och en underbar Carte blanche-konsert i söndags. Kvartettmedlemmarna tog kontakt med publiken, utlyste stormvarning inför Esa-Pekka Salonen och bjöd på trevligt mellansnack som tilltugg till Ravel. Arbetsmoralen imponerar: trots jäktigt tempo har musikerna presterat starka framföranden gång på gång.

Så kan vi konstatera att något av det bästa med Kuhmo är att man hör musik som inte spelas på andra konserter. Utmaningen framöver ligger dock i att satsa på rätt mängd överraskningar och roligheter, utan att ge avkall på ”bulken”. På samma sätt som Kaustbybesökarna vill ha mera folkmusik och mindre schlager, vill de flesta Kuhmobesökare helst höra sina gamla favoriter år efter år och hålla sin Haydn, Mozart och Beethoven orörd. Återstår alltså att se vilken kurs Kuhmo tar under nästa årtionde.

När Kuhmo nu ligger bakom mig och jag snart tar tåget till Helsingfors, återstår det att tacka för visat intresse för Kuhmobloggen. Den som ännu är sugen på mera kammarmusik kan förslagsvis söka sig till Kammarmusik vid Tusby träsk (Pekka Kuusistos festival) som börjar på söndag. Första veckan i augusti står bland annat Meta4:s egen Oulunsalo Soi-festival i turen liksom Ekenäs sommarkonserter och Kammarsommaren på Riddarhuset.

Mot slutklämmen

Publicerad: 22/07 19:52
Priya Mitchell är en skön uttolkare av Clara Shumanns musik. Stefan Bremer

Priya Mitchell är en skön uttolkare av Clara Shumanns musik. Stefan Bremer

Det är ett nöje att berätta att andra veckan i Kuhmo hittills har varit än bättre än den första! Och dagen i dag har varit fullspäckad med godsaker, allt från hederliga Beethovenkvartetter i kyrkan till vinklingar på Schubert och Schumann, både Robert och Clara, i Kuhmohuset.

Gång på gång förundrar jag mig över Beethovens opus 131, ett märkligt stycke som börjar med en fuga och går igenom alla möjliga landskap och balanserar mellan ciss-moll och D-dur under vandringen mot slutklimaxen. Fragmentariskheten får en också att höja på ögonbrynen. Den tredje satsen är inte ens en minut lång, medan den fjärde satsen räcker tiotals minuter.

Meta4:s spelning av verket var på många sätt rik och fin. Speciellt fäste jag mig vid de svaga nyanserna, subito-pianot, som gjordes påfallande snyggt flera gånger mot slutet.

Jag förundrar mig också över Meta4 som trots sin digra arbetstakt lyckas hålla koncentrationen och prestera strålande spelningar gång efter annan. De är verkligt sysselsatta här och arbetsbördan minskas ju på inget vis av att festivalens andra musiker blir sjuka eller annars bara uteblir och behöver ersättare. I dag fick Minna Pensola hoppa in i stället för Maria Kagan i Schuberts C-dur-kvintett, som gjordes med ett förstklassigt garde: förutom Minna Pensola medverkade Hagai Shaham på violin, Thomas Riebl på altviolin samt kanonmormor Natalia Gutman och Marko Ylönen på cello. 

Det är för övrigt nånting märkligt med dessa C-dur-stycken; på samma sätt som Mozarts Dissonanskvartett och Beethovens tredje Razumovskikvartett (op. 59/3) börjar Schubertkvintetten i tämligen dissonanta tongångar för att sedan gå över i glada C-durtongångar. Det är som om den enkla C-duren kräver en komplex motvikt.

Clara Shumanns tre romanser var härligt drömska i sin enkelhet, som tre spröda, lyriska stycken. Priya Mitchell på violin och Maria Beloussova på piano var hängivna interpreter av denna alltför lite spelade musik.

Avslutningsvis kan vi berätta att Monica Groop har anlänt till Kuhmo och gjort entré på scenen. Hon tolkade tre små sånger av Schubert underbart känsligt på dagen. Roligt var det också att höra Gustav Djupsjöbacka vid flygeln, en känslig och följsam liedpianist även han.

Det drar ihop sig mot slutet och det känns faktiskt i luften här. Spelningarna är ett strå vassare än under första veckan och till och med dagkonserterna börjar vara slutsålda. Det kryllar av människor i Kuhmohuset och det är härligt. Men det betyder också att tempot är högre och att utmaningen att hitta en kvart för bloggen blir allt mer krävande.

Bisarr basar

Publicerad: 21/07 15:10
Kari Kriikku är ensam herre på täppan i sin bisarra basar.

Kari Kriikku är ensam herre på täppan i sin bisarra basar. Stefan Bremer

5000 kameler för Minna Pensola, 65 euro för Okko Kamus skjorta och 5 euro för kanslichefen Ritva Eerolas leksaksbil från hennes barndom. Det var saldot när Kari Kriikku höll låda och auktionerade ut allt möjligt under sin konsert Bisarr basar på måndag kväll i Kuhmo.

Och det är helt sant: han sålde dem faktiskt! Och folk köpte de här artiklarna med ren cash – med undantag för Minna Pensola som ansågs behövas ännu i fortsättningen. Också kuhmoandan auktionerades ut, men den var inte till salu, förklarade festivalarrangörerna. Saldot för Kriikkus egen nyutkomna, nästan slutsålda kletzmer-cd, som han hade tänkt sälja ut dyrt, blev futtiga 25 euro. Riktpris alltså.

Kari Kriikku är excellent som kletzmer-artist. Han är så levande och sätter hela sin själ i blöt. Det svänger om honom, något som fick publiken i Kuhmo att visa sällsynt stark eufori. Dessutom kan han steppa också.

Det här var nog en annorlunda konsert, speciellt i Kuhmo. Förutom auktion, bjöd man på magdans med två runda och goa flickor från Kajana och lite ex-tempore-tango med Lauri Sallinen och Henrik Sandås. Och dessutom hade man valt att till punkt och pricka följa Nicholas Kenyons råd som han gav i sin lilla skivrecension i The Observer i början av juli: spela skivan i ett rökfyllt rum!

Speciellt glad är jag över orkestern, som bestod av såväl gamla herremän ur Enescu-kvartetten som unga krafter ur Minetti-kvartetten och givetvis garvade kammarmusiker som behärskar stilart som stilart; vi talar alltså om Meta4. Pekka Nylund gjorde väl ifrån sig på ud-luta och 12-strängad gitarr. Extra förstärkning erhölls av Daphné Schneider på violin och Niek de Groot på kontrabas samt slagverkarna Tim Ferchen och Tuija-Maija Nurminen, som serverade explosiva rytmer i slutpläderingen.

>> Läs Nicholas Kenyons hela recension här

65 euro blir slutsumman för en nystruken skjorta som Okko Kamu burit. Stefan Bremer

65 euro blir slutsumman för Okko Kamus nystrukna skjorta. Stefan Bremer

Var är kammarmusiken?

Publicerad: 16/07 17:48
Under Vladimir Mendelssohns tid har många goda idéer kläckts i Kuhmo. Pavel Vernikov värpte ett ägg i Djurens karneval på tisdag. Stefan Bremer

Under Vladimir Mendelssohns tid har många goda idéer kläckts i Kuhmo. Pavel Vernikov värpte ett ägg i Djurens karneval på tisdag. Stefan Bremer

Sakta men säkert har Vladimir Mendelssohn gjort sina förändringar på Kuhmofestivalen och nu börjar vi se vad det lett till. Att han satt sin egen prägel på festivalen är definitivt en bra sak, men vad betyder det i praktiken?

När Mendelssohn tog över ledarskapet sommaren 2006 förklarade han i en intervju för Hbl att ett tema är onödigt bindande och att han helst inte ville ha något tema på sin festival. Årets festival bär ändå temat sagor och berättelser och för något år sedan hade festivalen temat resor och olika destinationer.

I samma intervju som jag gjorde med honom sommaren 2006 förklarade han också att han ville bjuda på små överraskningar under konserterna. Det har han också gjort – med den påföljden att Kuhmo i snabb takt höll på utvecklats till en festival där allt mer och mer tid gick åt att möblera om scenen för att ta in tjugo musiker för att spela ett stycke som bara räckte en minut. Ibland har det här lilla extrastycket varit en kuriositet, ibland har det varit ett bortglömt guldkorn som grävts fram ur historiens skattkista.

Till all lycka har den här utvecklingen mot allt kortare stycken och allt mera roudande dock bromsats upp och i år kan vi redan se att styckena är lite längre och fylligare. Inte bara kuriositeter alltså.

Men alltjämt finns det människor som frågar sig ”var är kammarmusiken?” De saknar de stora verken och den musik som de egentligen kommit för att höra: Mozarts, Haydns och Beethovens kvartetter och andra verk ur standardrepertoaren. Snart lär det bli ordning på den fronten när Meta4 spelar gamla hederliga stråkkvartetter under tio olika konserter från och med lördag.

Festivalbloggen

RSSFestivalbloggen

Hbl drar fram längs med festivalstigen

  • Lång het sommar.

    Kanske, kanske inte men vi kollar festivalpulsen, för säkerhets skull och på allmänhetens begäran och för att alltid retar det någon.
  • Kalender

    oktober 2022
    M T O T F L S
    « aug    
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930
    31  
  • Etiketter

  • Kategorier