Arkiv för ‘Kuhmo’ kategorin

Mot slutklämmen

Publicerad: 22/07 19:52
Priya Mitchell är en skön uttolkare av Clara Shumanns musik. Stefan Bremer

Priya Mitchell är en skön uttolkare av Clara Shumanns musik. Stefan Bremer

Det är ett nöje att berätta att andra veckan i Kuhmo hittills har varit än bättre än den första! Och dagen i dag har varit fullspäckad med godsaker, allt från hederliga Beethovenkvartetter i kyrkan till vinklingar på Schubert och Schumann, både Robert och Clara, i Kuhmohuset.

Gång på gång förundrar jag mig över Beethovens opus 131, ett märkligt stycke som börjar med en fuga och går igenom alla möjliga landskap och balanserar mellan ciss-moll och D-dur under vandringen mot slutklimaxen. Fragmentariskheten får en också att höja på ögonbrynen. Den tredje satsen är inte ens en minut lång, medan den fjärde satsen räcker tiotals minuter.

Meta4:s spelning av verket var på många sätt rik och fin. Speciellt fäste jag mig vid de svaga nyanserna, subito-pianot, som gjordes påfallande snyggt flera gånger mot slutet.

Jag förundrar mig också över Meta4 som trots sin digra arbetstakt lyckas hålla koncentrationen och prestera strålande spelningar gång efter annan. De är verkligt sysselsatta här och arbetsbördan minskas ju på inget vis av att festivalens andra musiker blir sjuka eller annars bara uteblir och behöver ersättare. I dag fick Minna Pensola hoppa in i stället för Maria Kagan i Schuberts C-dur-kvintett, som gjordes med ett förstklassigt garde: förutom Minna Pensola medverkade Hagai Shaham på violin, Thomas Riebl på altviolin samt kanonmormor Natalia Gutman och Marko Ylönen på cello. 

Det är för övrigt nånting märkligt med dessa C-dur-stycken; på samma sätt som Mozarts Dissonanskvartett och Beethovens tredje Razumovskikvartett (op. 59/3) börjar Schubertkvintetten i tämligen dissonanta tongångar för att sedan gå över i glada C-durtongångar. Det är som om den enkla C-duren kräver en komplex motvikt.

Clara Shumanns tre romanser var härligt drömska i sin enkelhet, som tre spröda, lyriska stycken. Priya Mitchell på violin och Maria Beloussova på piano var hängivna interpreter av denna alltför lite spelade musik.

Avslutningsvis kan vi berätta att Monica Groop har anlänt till Kuhmo och gjort entré på scenen. Hon tolkade tre små sånger av Schubert underbart känsligt på dagen. Roligt var det också att höra Gustav Djupsjöbacka vid flygeln, en känslig och följsam liedpianist även han.

Det drar ihop sig mot slutet och det känns faktiskt i luften här. Spelningarna är ett strå vassare än under första veckan och till och med dagkonserterna börjar vara slutsålda. Det kryllar av människor i Kuhmohuset och det är härligt. Men det betyder också att tempot är högre och att utmaningen att hitta en kvart för bloggen blir allt mer krävande.

Sagor även för vuxna

Publicerad: 21/07 22:33

Applåderna haglar inne i salen när Prokofjevs Peter och vargen just håller på att avslutas i denna stund i Kuhmohuset. Det har blivit en härlig upplevelse inte minst tack vare Lasse Pöystis varma berättarröst. Pöysti har ju gjort flera fina framträdanden som recitatör på årets festival.

En av de finaste sidorna med Kuhmo är att här spelas musik som inte hörs annanstädes, som t.ex. just Peter och vargen. I vanliga fall spelas Peter och vargen bara i tv eller på skiva. I kväll gjordes den live och i kväll var ensemblen också tillräckligt stor för att göra ett stort intryck. Peter och vargen är även intressant som pedagogisk barnsaga, som en guide in till orkesterinstrumenten, till stråkarnas, flöjtens, klarinettens, oboens och valthornets klangliga möjligheter.

Dirigenten Dalia Stasevka förtjänar en kommentar. Hon är ung och energisk, en nykomling på estraderna, men hon ger ett oerhört gott intryck när hon ena stunden tar ett mjukt och böljligt grepp om Prokofjev och andra stunden visar prov på sin distinkta tydlighet. Henne följer jag gärna framöver och det skall bli intressant att se vad det blir av henne om några år.

Kvällens konsert inleddes med Ville Matvejeffs spelning av tre episoder ur Stravinskys Petrushka. Det fanns mycket gott över den spelningen – bland annat hade han hittat en känsla för kantigheten, klurigheten och lekfullheten i Stravinsky. Konserten fortsätter strax med Schönbergs Pierrot Lunaire som jag hörde på öppningskonserten för två år sedan med sopranen Salomé Haller i huvudrollen. Hon tolkar 21-versersstycket i kväll också.

Inför kvällens konsert hade Vladimir Mendelssohn en rolig kommentar angående festivalmatematiken:

– Schönbergs Pierrot Lunaire är ett mästerverk så det måste vi ha med på programmet. Men om publiken ser Schönberg i programmet kan vi räkna med ett publikbortfall på 200 åhörare. Om de ser att Peter och vargen också spelas så kanske femtio åhörare kommer tillbaka och ytterligare tjugofem om vi spelar Petrushka.

Nåja, den här festivalmatematiken skall förstås tas med en nypa salt, men ett litet sanningens korn finns där kanske. Den här gången fick Mendelssohn dock tji, för här är det fullsatt!

Bisarr basar

Publicerad: 21/07 15:10
Kari Kriikku är ensam herre på täppan i sin bisarra basar.

Kari Kriikku är ensam herre på täppan i sin bisarra basar. Stefan Bremer

5000 kameler för Minna Pensola, 65 euro för Okko Kamus skjorta och 5 euro för kanslichefen Ritva Eerolas leksaksbil från hennes barndom. Det var saldot när Kari Kriikku höll låda och auktionerade ut allt möjligt under sin konsert Bisarr basar på måndag kväll i Kuhmo.

Och det är helt sant: han sålde dem faktiskt! Och folk köpte de här artiklarna med ren cash – med undantag för Minna Pensola som ansågs behövas ännu i fortsättningen. Också kuhmoandan auktionerades ut, men den var inte till salu, förklarade festivalarrangörerna. Saldot för Kriikkus egen nyutkomna, nästan slutsålda kletzmer-cd, som han hade tänkt sälja ut dyrt, blev futtiga 25 euro. Riktpris alltså.

Kari Kriikku är excellent som kletzmer-artist. Han är så levande och sätter hela sin själ i blöt. Det svänger om honom, något som fick publiken i Kuhmo att visa sällsynt stark eufori. Dessutom kan han steppa också.

Det här var nog en annorlunda konsert, speciellt i Kuhmo. Förutom auktion, bjöd man på magdans med två runda och goa flickor från Kajana och lite ex-tempore-tango med Lauri Sallinen och Henrik Sandås. Och dessutom hade man valt att till punkt och pricka följa Nicholas Kenyons råd som han gav i sin lilla skivrecension i The Observer i början av juli: spela skivan i ett rökfyllt rum!

Speciellt glad är jag över orkestern, som bestod av såväl gamla herremän ur Enescu-kvartetten som unga krafter ur Minetti-kvartetten och givetvis garvade kammarmusiker som behärskar stilart som stilart; vi talar alltså om Meta4. Pekka Nylund gjorde väl ifrån sig på ud-luta och 12-strängad gitarr. Extra förstärkning erhölls av Daphné Schneider på violin och Niek de Groot på kontrabas samt slagverkarna Tim Ferchen och Tuija-Maija Nurminen, som serverade explosiva rytmer i slutpläderingen.

>> Läs Nicholas Kenyons hela recension här

65 euro blir slutsumman för en nystruken skjorta som Okko Kamu burit. Stefan Bremer

65 euro blir slutsumman för Okko Kamus nystrukna skjorta. Stefan Bremer

Alban Bergs älskarinna

Publicerad: 19/07 23:51

För Vladimir Mendelssohn är andra wienskolans tonsättare (Schönberg, Berg och Webern) mera ett måste än ett nöje. Han kanske inte gillar dem men han accepterar dem. Han tar alltså skeden i vacker hand och lägger in ett par stycken av dem på festivalprogrammet.

Men då han presenterar dessa tonsättare visar han inget förakt för dem. Tvärtom accepterar han kanon och ser till att presentera tonsättarna på ett roligt och intressant sätt. Och därav kommer det sig att han i början på kvällens konsert ser sin stora chans att öppna upp enigman kring Alban Bergs Lyrisk svit – direkt från scenkanten.

Just när publiken och hela Enescu-kvartetten (där Vladi Mendelssohn själv spelar med) har satt sig och konserten är på väg att börja inleder Mendelssohn med att berätta att Alban Berg hade en älskarinna, Hanna Fuchs-Robettin (poeten Franz Werfels syster och senare Alma Mahlers svägerska). Och han fortsätter med att berätta och illustrera hur det ena temat efter det andra anknyter dels till Hanna och dels till hennes barn, Munzo och Dorothea (även kallad Dodo). Det var ju som så att Berg infogade vissa gömda citat i sin lyriska svit och dedikerade hela rasket till sin älskarinna. Därför finner vi här och var noterna H-F (Hanna Fuchs) och A-B (Alban Berg). Och det bästa med allting är att Mendelssohn dessutom illustrerar allting själv på sitt instrument och låter de övriga kvartettmedlemmarna bidra till anförandet. Ja, egentligen blir det hela som en föreläsning. Det känns som att Mendelssohn öppnar upp symboliken i verket, vilket gör det en hel del lättare att närma sig det.

Tidigare i dag lovade jag att nämna något om presstillfället som hölls på kansliet i dag. Det var ingenting märkligt, närmast var där festivalgrundarna Seppo Kimanen och Yoshiko Arai som nostalgiserade lite hur allting var för fyrtio år sedan när allting startade. Och så höjdes det en skål för festivalen. Det visade sig att den stora överraskningen som utlovats redan hade gått om intet sedan Vladimir Mendelssohn hade överräckt sin nyskrivna komposition till Seppo och Yoshiko i Lentiira kyrka på dagen. Nå väl, inga problem. Vi ser fram emot att höra den här någon gång – fast det lär nog inte bli under Vladis tid. Åtminstone hittills har det varit tunnsått med verk av honom på hans egen festival.

Inne på andra veckan

Publicerad: 19/07 17:53

Söndagen har börjat i strålande tecken i Kuhmo. Har hittills i dag gått på en konsert med den nya huskvartetten Meta4. Om en liten stund börjar ett informellt möte med pressen med festivalgrundarna Seppo Kimanen och Yoshiko Arai. Dessutom utlovas en överraskning av allas vår favorit, festivalbossen Vladimir ”Vladi” Mendelssohn. Skriver senare om hur skumpan smakade och om jordgubbarnas sötma och Vladis överraskning.

Kvällens två konserter ser rätt bra ut med tre Beethoven-kvartetter, bl.a. opus 95 spelad av Meta4. Salomé Haller och Enescu-kvartetten gör också Alban Bergs Lyrisk svit, Jussi Myllys sjunger fyra sånger ur Des Knaben Wunderhorn och Teppo Lampela gör Schönbergs ode för Napoleon Bonaparte tillsammans med Brentanokvartetten. Idel vokalmusik från fin-de-siecle-Wien. Inte illa.

I valsens förtjusande värld

Publicerad: 19/07 01:22

Trodde ni man kunde spela valser i fyra timmar och göra det till en vettig helhet? Det trodde inte jag heller förrän jag hörde kvällens maratonkonsert, som just håller på att avrundas i Kuhmohuset. Här fanns valser av alla de slag: positivvalser som vevades fram till dans av Tiina Lindfors, Joseph Lanners valser för stråkkvartett, SibeliusValse triste och Rachmaninovs vals för sexhändigt piano.

Bland de finaste upplevelserna i kväll märks dock Valeria Resjans vackra klang i Liszts transkription av en vals ur Gounods Faust och Paavali Jumppanens enkla och smakfulla tolkning av Chopins a-mollvals (op. posth.). Inte heller att förglömma är den härligt uppskruvade versionen för två pianon av Ravels La Valse, som tolkades ihärdigt och mustigt av de unga pianisterna Roope Gröndahl och Emil Holmström. Och Matilda Kärkkäinen lyckades med konststycket att bjuda på ett snyggt ackompanjemang i Tjajkovskijvalsen i C-dur som den omöjlige virtuosviolinisten Dan Zhu valt att spela. Valsen som återfanns i Intermezzo-satsen i Korngolds Stråksextett och de spexande musikernas version av An der schönen blauen Donau var inte fy skam de heller.

Wienervalser är easy listening och nu är det bekräftat att det går att göra en vettig helhet av fyra timmar valser. Vad snyggt!

Svart på vitt

Publicerad: 18/07 17:54

Nu står det skrivet att Kuhmo är världens 14:e bästa festival, åtminstone om man får tro Österrikiska Festspiele-tidningen och ett pressmeddelande från Kuhmo kammarmusiks kansli. Men kanske inte en fjortonde plats nu känns så märkvärdig om man jämför med att Financial Times år 2003 listade Kuhmo bland världens fyra bästa festivaler och att The Independent nämnde Kuhmo bland världens tio bästa festivaler. I vilket fall som helst är det en erkänsla.

Festspieles hela lista är:

1. Salzburg
2. Bayreuth
3. Bregenz
4. Wexford
5. Aix-en-Provence
6. Luzern
7. Operafestivalen i München
8. Vita nätter i St. Petersburg
9. Edinburgh
10. Pesaro
11. Styriarte
12. Ravenna
13. Operafestivalen i Zürich
14. Kuhmo kammarmusik
15. Cervantino (Mexiko)