Inlägg taggade med ‘Kari Kriikku’

Höjdpunkterna år 2009

Publicerad: 24/07 10:57

Fyrtionde upplagan av Kuhmo kammarmusik slutar på lördag. Här listas de viktigaste höjdpunkterna under årets festival.

• Alltid lika smakfulla Monica Groop förgyllde kammarmusiken med tre små Schubertsånger och två mera dramatiska Brahmssånger på onsdagen. I synnerhet Geistliches Wiegenlied gjordes inlevelsefullt med Gustav Djupsjöbacka vid flygeln och Thomas Riebl på altviolin.

• Franska barytonen Lionel Peintre gjorde en underbart stark tolkning av rollen som galen kung i Peter Maxwell Davies’ sångcykel Eight songs for a Mad King. Det var första och hittills enda gången som en violin slagits i tusen bitar på scenen i Kuhmo.

• Clara Schumanns tre romanser var härligt drömska i sin enkelhet, som tre spröda, lyriska stycken. Priya Mitchell på violin och Maria Beloussova på piano var hängivna interpreter av denna alltför lite spelade musik.

• 5000 kameler för Minna Pensola, 65 euro för Okko Kamus skjorta och 5 euro för kanslichefen Ritva Eerolas leksaksbil. Det var saldot när Kari Kriikku höll auktion på måndag kväll under sin bisarra basar. Kriikku är excellent som klezmer-artist. Det svänger om honom när han sätter hela sin själ i blöt för musiken.

• Sergio Azzolini är världens roligaste fagottist som får publiken att dra på smilbanden vid blotta åsynen. Spelar energiskt och rörligt, blåser liv i fagotten. Starka tolkningar av Sofija Gubajdulinas hysteriska Sonat för två fagotter och Stravinskys Lied ohne Name för två fagotter (skriven för den senares tandläkare) tillsammans med Jarkko Luoma.

• Virtuosi di Kuhmo spelade upp sig för varje dag och serverade monumentala tolkningar av Bartók och Honegger under ledning av Jan Söderblom (för recension, se Hbl 26.7).

Och så några kommenterarer om stråkkvartetterna:

• Enescu-kvartetten utmärks av god anda i ett lag av äldre herrar. Serverade en fin och känslig spelning av Alban Bergs Lyrisk svit tillsammans med Salomé Haller. Självskriven gäst i Kuhmo, altviolinisten är ju festivalboss.

• Danel-kvartettens cellist Guy Danel blev hemma för att återhämta sig efter en operation, men Nya Helsingforskvartettens cellist Joel Laakso har ersatt honom utan problem och spelar som om han alltid skulle ha spelat med dem. Erfarenhet utmärker Danel. Beethovens kvartetter är deras specialitet.

• Minetti-kvartetten är den yngsta av kvartetten i Kuhmo. Energin och viljan är stark och samspelet rätt bra, men kvaliteten på tonen kunde ännu filas lite grann. Sjostakovitj passar kvartetten bättre än Beethoven. Framtiden lovar gott.

• Brentano-kvartetten utmärks av erfarenhet, kunnighet, samstämmighet och kvalitetsmedvetenhet. Brentano har bjudit på finfina tolkningar av både Beethoven och Sjostakovitj. Märk speciellt Nina Maria Lee på cello.

• Kuhmos egen huskvartett Meta4 har bjudit på insiktsfulla Beethoventolkningar och en underbar Carte blanche-konsert i söndags. Kvartettmedlemmarna tog kontakt med publiken, utlyste stormvarning inför Esa-Pekka Salonen och bjöd på trevligt mellansnack som tilltugg till Ravel. Arbetsmoralen imponerar: trots jäktigt tempo har musikerna presterat starka framföranden gång på gång.

Så kan vi konstatera att något av det bästa med Kuhmo är att man hör musik som inte spelas på andra konserter. Utmaningen framöver ligger dock i att satsa på rätt mängd överraskningar och roligheter, utan att ge avkall på ”bulken”. På samma sätt som Kaustbybesökarna vill ha mera folkmusik och mindre schlager, vill de flesta Kuhmobesökare helst höra sina gamla favoriter år efter år och hålla sin Haydn, Mozart och Beethoven orörd. Återstår alltså att se vilken kurs Kuhmo tar under nästa årtionde.

När Kuhmo nu ligger bakom mig och jag snart tar tåget till Helsingfors, återstår det att tacka för visat intresse för Kuhmobloggen. Den som ännu är sugen på mera kammarmusik kan förslagsvis söka sig till Kammarmusik vid Tusby träsk (Pekka Kuusistos festival) som börjar på söndag. Första veckan i augusti står bland annat Meta4:s egen Oulunsalo Soi-festival i turen liksom Ekenäs sommarkonserter och Kammarsommaren på Riddarhuset.

Bisarr basar

Publicerad: 21/07 15:10
Kari Kriikku är ensam herre på täppan i sin bisarra basar.

Kari Kriikku är ensam herre på täppan i sin bisarra basar. Stefan Bremer

5000 kameler för Minna Pensola, 65 euro för Okko Kamus skjorta och 5 euro för kanslichefen Ritva Eerolas leksaksbil från hennes barndom. Det var saldot när Kari Kriikku höll låda och auktionerade ut allt möjligt under sin konsert Bisarr basar på måndag kväll i Kuhmo.

Och det är helt sant: han sålde dem faktiskt! Och folk köpte de här artiklarna med ren cash – med undantag för Minna Pensola som ansågs behövas ännu i fortsättningen. Också kuhmoandan auktionerades ut, men den var inte till salu, förklarade festivalarrangörerna. Saldot för Kriikkus egen nyutkomna, nästan slutsålda kletzmer-cd, som han hade tänkt sälja ut dyrt, blev futtiga 25 euro. Riktpris alltså.

Kari Kriikku är excellent som kletzmer-artist. Han är så levande och sätter hela sin själ i blöt. Det svänger om honom, något som fick publiken i Kuhmo att visa sällsynt stark eufori. Dessutom kan han steppa också.

Det här var nog en annorlunda konsert, speciellt i Kuhmo. Förutom auktion, bjöd man på magdans med två runda och goa flickor från Kajana och lite ex-tempore-tango med Lauri Sallinen och Henrik Sandås. Och dessutom hade man valt att till punkt och pricka följa Nicholas Kenyons råd som han gav i sin lilla skivrecension i The Observer i början av juli: spela skivan i ett rökfyllt rum!

Speciellt glad är jag över orkestern, som bestod av såväl gamla herremän ur Enescu-kvartetten som unga krafter ur Minetti-kvartetten och givetvis garvade kammarmusiker som behärskar stilart som stilart; vi talar alltså om Meta4. Pekka Nylund gjorde väl ifrån sig på ud-luta och 12-strängad gitarr. Extra förstärkning erhölls av Daphné Schneider på violin och Niek de Groot på kontrabas samt slagverkarna Tim Ferchen och Tuija-Maija Nurminen, som serverade explosiva rytmer i slutpläderingen.

>> Läs Nicholas Kenyons hela recension här

65 euro blir slutsumman för en nystruken skjorta som Okko Kamu burit. Stefan Bremer

65 euro blir slutsumman för Okko Kamus nystrukna skjorta. Stefan Bremer

Brahms är sublim

Publicerad: 20/07 18:52

Dagens två Brahmstolkningar har varit rätt starka. Ville Matvejeff är kanske inte så erfaren som kammarmusiker – han sparar lite på volymen – men han spelar fint och följsamt tillsammans med Wouter Vossen, Thomas Riebl och Iseut Chuat i Brahms Pianokvartett i g-moll op. 25. Chuat är för övrigt en fin kammarmusiker; hon omges av ett magiskt skimmer och bjuder på en fin cantabileton i cellon.

Brahms Stråksextett op. 18 är ett än större verk än pianokvartetten och varje sats blir till en monumental helhet. Här är det Hagai Shaham som agerar primas och slår sig ihop med Florin Szigeti på violin, Yuval Gotlibovich och Adrien La Marca på altviolin  och Martti Rousi och Andreas Brantelid på cello. Tolkningen blir suggestiv, stor och stark.

Ibland reagerar jag över att Brahms är så massiv. Det är stora linjer, formidabla former och massiva melodier som gäller. Med andra ord får jag intrycket av att Brahms är sublim. Men Brahms väcker motstridiga känslor i mig: det känns som att det inte sällan blir för mycket av det goda, allting väller runt som en enda välling. Då gäller det bara att hänge sig åt musiken och lyssna på musikerna.

Kvällen i Kuhmo bådar gott. Ser speciellt fram emot sena kvällskonserten kl. 23 – Bizarre Bazaar – där Kari Kriikku spelar klezmer, czárdás (traditionell ungersk folkmusik), tango, fado och arabisk musik på klarinett. Med sig har han också Pekka Nylund på ud-luta och 12-strängad gitarr, Daphné Scheider på violin, Meta4, Minetti- och Enescu-kvartetterna, Niek de Groot på kontrabas samt slagverkarna Tim Ferchen och Tuija Maia Nurminen. Får se vad det blir!