Arkiv för ‘Sweden Rock’ kategorin

El Condor Pasa

Publicerad: 08/06 00:03

Jag har länge undrat vart Macchu Picchu försvunnit från Tre Smeder i Helsingfors. I dag hittade jag dem i Köpenhamn. Bra så. Alltid bra att veta var föremål och folk finns, inte sant.

För Foto-Rikus och min del är det dags att buga djupt. Vi säger tack och förlåt och hoppas att ni som läst oss här på bloggen, på hbl.fi, på twitter och så förstås i papperstidningen före och efter Sweden Rock haft ens lite behållning av materialet. Nya festivaler, nya skribenter, nya blogginlägg.

Vi åkte till Sölvesborg för att tar reda på vad det är för kufar som betalar sig sjuka föra att bo i tält och se Uriah Heep och Soilwork och äta panang curry i fyra dagar stående på en hårt sluttande gräsmatta. Vi ville också veta om Finland faktiskt är Heavy Metal Capital of the World, vilket många av våra landsmän faktiskt tror.

blakfut

Blackfoot hittade vi i Köpenhamn. Helt okej spelning.

 

Jag skriver detta på åtta kilometers höjd någonstans över Gotland, lite trött och glad över att strax få se Chefen snarka lugnt hemma i Rödbergen. Sånt är viktigt.

Heavy Metal är viktigt.

Ni ska fortsätta gå på festival också efter att ni fyllt 23, studerat färdigt, fått jobb och kanske behöver bära kostym på verkstaden.

Vi träffade ett danskt par som var 58 år. Han och hon hade träffats 1971 på Roskilde. De hade lagat en shitload av kids som uppfostrats med rockenroll och som småningom blivit gamla nog att gå på rockfestival helt själv. Nu hade mamma och pappa (som också var mommo och moffa eller hur det nu var) igen tid att rocka loss på tumis. De här goda danskarna kom över sundet för att se Johnny Winter men gillade också Twisted Motherfucking Sister.

Poängen är att det inte alls handlar om kufar. Sportredaktör Turula talar alltid om trollen när Tuska invaderar Helsingfors centrum och jag vet ju att han, en av de snällaste människorna på planeten, menar väl. Han och jag vet att det är helt vanligt folk men det är nu metallhelg och då ska man ha corpse paint, nitbälten och ett hår som faffa inte godkänner. Dessutom lämnar trollen efter sig en massa stålar.

Heavy Metal Capital? Lemmy säger att Motörhead har hemmafavör i Tyskland och Sverige. Då hjälper det inte att pionjärerna spelat in en bra liveplatta i Tavastehus, eller att Iron Maidens ”Fear of the Dark” är som bäst i den version som fastnade på band i Helsingfors ishall och som får backstagebaren i Norje att vibrera. Känslan är att hårdrocksdiggandet är både djupare och bredare Sverige trots att vi har större festivaler.

För mig är Sweden Rock Festival 2009 som South By Southwest i Austin, Texas 2005 – jag måste tillbaka. Det är ett bra tecken. Jag är frisk.

tom-o-rik

Over 'n out.

Under resan har vi dessutom avhandlat bandtröjor, vattenstrategin, rajdern, crocs, klimatförändringen och överlag allt som kan betecknas som Det Nya Svarta. Foto-Riku kan tycka annorlunda men det är faktiskt rätt mycket som är svart och det är positivt. Radio Vega måste börja spela ”Paranoid”.

Fyra dagar, fyra plusgrader. Låt oss protokollföra lite data. Utöver dessa officiella siffror har vi konsumerat svensk syre, Loka (2 små burkar) och kanske 70 liter A-klassens Sofiero. Vi har sovit fem sex timmar per natt och åkt cirka 3000 kilometer flyg, buss och tåg som era ögon, öron och näsor.

Vi har twittrat. Vad FAN är det liksom?! Det ska jag gugla bara den här fågeln landat.

Till sist, söndagen 7.6.2009: Grattis Danmark! Vi ses i Sydafrika 2010.

Dag 14 av 26

Publicerad: 07/06 10:13

Sabaton spelade nationalsången och det var allsång men sedan gick det ändå åt helvete. Fotbollsförlusten mot Danmark i Stockholm verkade bekymra få swedenrockers. Betydligt mer oroväckande är det faktum att så många bryter mot tröjregeln.

hevihell

Riffmonstret Tony Iommi.

 

Annars så satte Heaven & Hell en tung svart punkt för festivalen vid midnatt i går med uppsättningen Ronnie James Dio, Tony Iommi, Geezer Butler och Vinny Appice. Sistnämnda är trummis och bandets baby, född 1957. Låtar som Children of the Sea är genredefinierande så man står ju bara och gapar där tills det är Dio i närbild på storskärmen. Då vill man ringa ambulans. 

Sådär är det på en festival där artisternas medelålder är runt 60. Man måste vara beredd på barnförbjudna bilder av skrynkliga små troll.

För övrigt hann vi spana in både Electric Boys och Europe. Mera om dem och Heaven & Hell i en artikel som vi publicerar senare på dagen på hbl.fi, men det behöver genast sägas att ingendera av svenskarna drog ner så mycket applåder som man kanske kunde vänta sig. Hemmaplan och allt. När Europe rockade loss snackade vi med en kille som kommit till Sölvesborg i 13 år. Första gången han ”dog” när Alice Cooper var här och spelade Hey Stoopid.

– Andra gången var i fjol när Whitesnake var här.

Naturligtvis behövde vi veta om denne man med tydliga bikerdrag och yttre attribut som vittnade om ett liv på verkstaden gillade Europe också.

– Nej.

Svaret kom blixtsnabbt. Sedan sjöng han genast med i ”Carrie”.

Bäst på Sweden Rock 2009:

  • Volbeat, Twisted Sister, Motörhead, Heaven & Hell.
  • Sofiero & Angusburgare.
  • Grekerna och ryssarna i presstältet. Hilarious.
  • Den goda, glada stämningen.

Sämst på Sweden Rock 2009:

  • Lapplandskylan. Det är juni, för fucks sake!
  • Mr Rick Medlockes manager som aldrig hörde av sig.

Janne är det nya svarta

Publicerad: 06/06 21:30

stryperVi är rätt säkra. Vindtygsjackan med Stryper-tryck är det nya svarta. Som ni märker börjar operationerna på Sweden Rock anta bibliska proportioner. Yngwie Malmsteéen-skjortan bekräftar det religiösa svamlet. Sofiero-ölet (uttalsövning Såffierå) kan också inverka, påverka eller by the way gå och rösta i morgon. Annars kanske ni aldrig får åka på festival mera.

Mannen på bilden som har allt att göra med vindtygjackan ifråga är från Kanada. Kanada är på samma sida av Atlanten som Panamakanalen.

Vår utsände i Tammerfors redaktör som går under pseudonymen J. Strange sms:sar bekymrade saker. A) Mötel Crüe lär sparka rumpa på Sauna Open Air. Det här är mindre bekymmersamt. I själva verket är det ganska okej. B)  Han undrar hur VI hittar fram bland alla roll… röllatorer. Läs här: Vi. Har. Döc Cröcs. Detta är kanske mera bekymmersamt.

För övrigt: Kort recension från bankomatkön. ”Journey sög”. Ögonvittnensrapport: Electric Boys är bättre än för några år sedan (här är en passning till alla besserwissrar. Smash time).

– joors truuli, r & t

Vi kommer tillbaka!

Publicerad: 06/06 16:27

Emedan Mr Rick Medlockes manager inte hört av sig beslöt undertecknad att ta det berömda leposteget ut och hoppa på rockbussen som avgår klockan 17. På tal om siffran 17 – fyndade affischen här nedan i den tidigare relaterade långa korridoren. Det finns andra festivaler här på orten! Foto-Riku verkar inte särskilt entusiastisk men hans dansbandshjärta vill tillbaka. Vi kanske måste komma tillbaka på DANZGALA!

danzgala

Robert Gustavzzon? Kanske. Kanske inte.

 

Rapport från rökrutan

Publicerad: 06/06 13:09
roka

Fem minuter ute på gården med Foto-Riku och så här gick det.

Rapport från hotellet: Foto-Riku har stängt in sig på rummet för att ”laga bilder”.

Jag tror att han har plockat fram sin stash av roligt hö och nu sitter han och myser till Blue Cheer som han sög ner från iTunes i natt.

Så här elakt och avslöjande skriver jag bara för att jag misstänker att han snart lägger upp en bild av crocsen. Anfall är bästa försvar.

Göteborgs-Posten frågar sina läsare på nätet varför Sweden Rock Festival är så stor. Återger här några av  svaren:

En genre, bra arrangemang
inlägg av: Alingsåsrocker 
Blir nu mitt trettonde år på festivalen i år och har fortfarande inte sett ett enda slagsmål. Började i Karlshamn och betydligt mindre, men med bra artister och ett smart koncept har man växt. Det läggs väldigt mycket energi på att utveckla och förbättra sig för varje år och de är lyhörda för besökarnas önskemål. Har man en bra idé och lämnar in, kan man nästan vara säker på att det är genomfört till nästa år. Att det bara är rock gör också att alla har ngt gemensamt och har ngt att skåla för!!
Snart är det dags…
inlägg av: Lillis – kvinna utan överkamning
Hårdrocken är nog den enda genre som har så pass trogna fans. Intresset går i arv, på SRF kan man träffa flera generationer – åldern är bara en siffra, gemenskapen är det som räknas. Jarls inlägg säger nog det mesta. Detta blir det sjätte året jag besöker festivalen som är årets absoluta höjdpunkt. Man slipper t ex gnällrövar som Nicklas Eriksson här nedan några dagar. Skönt!

 

Och så de nödvändiga humoristerna…
Ingen musik
inlägg av: Tyko
Jag förstår inte hur folk vågar sig dit. De som spelar sån musik är väl bara sådana som käkar igelkottar och dricker motorolja. Tacka vet jag Svansjön.
Wild One
inlägg av: WO
Alla kommer givetvis för att träffa mig, världens bästa vaktmästare. Thin Lizzy, Liverpool & Unibet – you got that right!

Sveriges stora dag

Publicerad: 06/06 10:27
nordinsyngsta1

Återväxten är tryggad. Dessutom twittrar "hblrock".

 I dag sjunger vi nationalsången, slår Danmark i fotbollskvalet och ger hemmapojkarna Electric Boys och Europe ett varmt välkomnande.

Jag känner mig lite svensk och varm inombords men Mr Rick Medlockes manager har jag inte nått så där ser det dystert ut. Paranoid är dagens låt.

Bilden här föreställer familjen Nordin från Ulledal och är ett litet litet smakprov av reportaget i morgondagens tidning. All barnrock handlar inte om Sås & Kopp. Många knattar föredrar faktiskt Motörhead och Twisted Sister. De ser roligare ut och har skruvat upp volymen så den känns.

Motörhead gjorde en standardspelning i går kväll, no more no less, och det var precis var Lemmy lovade som avslutning på ”presskonferensen”. Tusentals diggare trotsade spöregnet och dyrkade vid Rock-scenen.

I går såg vi också de första tecknen på småkaos. Fram till nu har man köpt biljett till rockbussen som går mellan Ronneby där vårt hotell finns och festivalen i Sölvesborg av föraren. Nu blev jag utkommenderad för att köpa biljett av en särskild biljettförsäljare. Rätt så kul med 200 rockfans bakom i kön och 70 platser i bussen… Någonting säger mig att skadeglädjen varit stor i motsvarande situation i Finland – längst bak i kön bara! Men här var det bara att köpa biljetten och stiga på igen. Folk väntade hur snällt som helst.