Inlägg taggade med ‘Lemmy’

Sveriges stora dag

Publicerad: 06/06 10:27
nordinsyngsta1

Återväxten är tryggad. Dessutom twittrar "hblrock".

 I dag sjunger vi nationalsången, slår Danmark i fotbollskvalet och ger hemmapojkarna Electric Boys och Europe ett varmt välkomnande.

Jag känner mig lite svensk och varm inombords men Mr Rick Medlockes manager har jag inte nått så där ser det dystert ut. Paranoid är dagens låt.

Bilden här föreställer familjen Nordin från Ulledal och är ett litet litet smakprov av reportaget i morgondagens tidning. All barnrock handlar inte om Sås & Kopp. Många knattar föredrar faktiskt Motörhead och Twisted Sister. De ser roligare ut och har skruvat upp volymen så den känns.

Motörhead gjorde en standardspelning i går kväll, no more no less, och det var precis var Lemmy lovade som avslutning på ”presskonferensen”. Tusentals diggare trotsade spöregnet och dyrkade vid Rock-scenen.

I går såg vi också de första tecknen på småkaos. Fram till nu har man köpt biljett till rockbussen som går mellan Ronneby där vårt hotell finns och festivalen i Sölvesborg av föraren. Nu blev jag utkommenderad för att köpa biljett av en särskild biljettförsäljare. Rätt så kul med 200 rockfans bakom i kön och 70 platser i bussen… Någonting säger mig att skadeglädjen varit stor i motsvarande situation i Finland – längst bak i kön bara! Men här var det bara att köpa biljetten och stiga på igen. Folk väntade hur snällt som helst.

Lemmy of the Flies

Publicerad: 05/06 20:54
The Lemster

Gissa vad Lemmy-pojken har i plastmuggen.

Lemmyshow i presstältet. Motörhead river ner applåder som en annan Shaq O’Neal och stundvis är det riktigt pinsamt. Spinal Tap, Spinal Tap…

Sedan kommer frågorna. Följande tar priset.

Lemmy. Om du skulle få välja så vilken blomma skulle du vara?

– Fuck. Något som äter flugor.

Då vet vi det.

Nu regnar vi bort

Publicerad: 05/06 20:30
regnet

Macen värmer när åskan mullrar. Hmm.

Här skrivs på reportage för söndagens Hbl. Och så där blött är det utanför fönstret. Titta nu.

Rockfestivalsväder, kallas det visst.

Nu blixtrar det också. Lemmy gör entré om två minuter.

Ja, det är mitt fel

Publicerad: 29/05 16:46

Det var jag som nångång i vintras föreslog för redaktör Tommy Pohjola (hädanefter RTP) att vi skulle åka till Norje, Sölvesborg, Blekinge för att uppleva och rapportera om Sweden Rock Festival (hädanefter SRF).

Avsikten var helt att idka socio-antropologiska studier av homo heavy metallicus, den varelse som frivilligt tar sig till Norje, Sölvesborg, Blekinge för att höra och se band som för länge sedan borde vara intagna på geriatriavdelningen vid Pirlax centralsjukhus. Vi talar alltså om hard-core vetenskap, undersökande journalistik och vetgirighet. Lögn.

SRF är ett fenomen. F-E-N-O-M- E-N . Sverje (helt kongruent med att byn heter Norje) har en mängd bra festivaler Hultsfred, Arvika, Peace and Love och Östhammars musikvecka men ändå är det SRF som drar till sig folk som den där klassiska kopankan drar till sig flugor. Varför, varum, why? Det är det RTP och jag ska reda ut på SRF.

En av mina kolleger på Hbl kallade mig för rockfarfar lite så där semi-försmädligt. ”Är det där inte en ungdomsgrej?” Som ett litet mellanspel vill jag öppet deklarera att jag inte är en finlandssvensk ungdom. Jag är en 48 år gammal överviktig trebarnsfar. Mellanspelet slut. Men jag är inte helt säker på att SRF är en ungdomsgrej utan en mera metallbrygga över generationer.

I bloggar och på diskussionsforum har jag läst om far och son-, mor och dotter-, mor och son- (ni kanske förstår vad jag är ute efter)kombon som har varit en eller flera gånger på SRF. Och som har älskat det. Igen uppstår frågan: varför, varum, why? Jag tror att min tes om generationbryggan kan vara sann eftersom många av artisterna, Lemmy från Motorhead, Tommy Iommi Heaven and Hell/Black Sabbath och Billy Gibbons är mellan 60 och 64 år gamla. Knappast goda förebilder eller ungdomsidoler, eh?

Jag försökte också rannsaka mig och klura ut när jag, rockfarfar, borde switcha över till dansbandsmusik, klä mig i teryleneskjorta och batikslips eller sippa pissljummen söt skumpa på någon operafestival i en gammal borg någonstans i insjö-Finland.

Faktum är att jag njuter mera av att se den galna lilla danska trummisapan i Metallica möta sin hemmapublik i Roskilde eller skråla gamla Black Sabbath låtar på en, antagligen lerig, åker i Norje om en dryg vecka än mycket annat som skyfflas åt mig ur musik-kökkenmöddingen. Tvättäkta muminfilosofi.

Mitt största problem är att lugna RTP så att han inte öder allt krut veckan innan festivalen.

För tro mig. Det kommer mycket mera senare. Titta in på nytt om ni inte tror mig.

Rockfarfar *riku*