Författararkiv

Det gick inte att lita på Lita

Publicerad: 05/06 19:07

Lita Ford med stoliskitta.

– Varifrån kommer de här syntslingorna? De finns inte på originalen, säger en nästan konstiperad RTP (hädanefter redaktör Tommy Pohjola) när Lita Ford (vet ni inte vem det är så googla med Girlschool, Ozzy, Joan Jett, Nikki Sixx osv) spelar på SRF:s största scen Festival.

Enligt hörsägen hade hon lagt av med musiken för att sköta hem och familj och har nu satsat på en comeback. Sweden Rock är ett perfekt ställe. Tyvärr fungerar comebacken dåligt med ett band som inte är alls samspelt och sen de där förbannade syntslingorna.

 

Redaktör Tommy Pohjola (hädanefter RTP) har redan bloggat om t-shirtetiketten (”man kan aldrig ha för många svarta band t-shirtar”, som en klok man sa) på festivalen. Han har tystnat om crocsen nu när regnet öser ner…

Utöver den klassiska metalluniformen finns det ju ”rolighetsministrarna” i badrock, lederhosen, kilt eller älghatten i de svenska färgerna. Olika sorters kontraptioner för att skydda sig mot regnet, som alltså öser ner. Mycket vatten.

Norsk mc-konst

Som känt ska norrmännen alltid vara värst (sa någon Mayhem) när det gäller metall så en mc-gutt hade fått för sig att det är cool att måla tanken på Yamahan med motivet från någotslags jedifackmöte. Om ni stöter på honom så är det han som har en gul läderrock med en panter på ryggen. Kempegrejt.

Campingkoll 1

Publicerad: 04/06 15:35
patsavage

Pat och hans porrvagn.

– Kom hit och kolla, ropar ett skäggigt heavytroll från en van när jag strosar omkring på campingen strax intill festivalområdet.

Han hejar entusiastiskt och vill visa sin nyinköpta bil, ”porrmobilen”, när jag närmar mig.

– Kolla läder, säger trollet och pekar på väggarna i den rullande bordellen, vinröd med svarta läderväggar och vitt lädertak. Jupp.

– Det är bara brudarna som fattas, säger han och hans kaverir som sitter på tältstolar skrattar.

– Så är det ju alltid, säger jag.

Jag undrar om han har byggt innanmätet själv men sidu nej. Den är köpt just så här.

Trollet heter Pat Savage. ”Det är mitt artistnamn”, förklararar han först men ändrar sig sedan och hävdar att han är döpt till det. Han har bandet Six47. På SRF är han främst för att kolla Johnny Winter.

– Fast få se om han håller, han sitter ju ner när han spelar.

– Han är ju nästan blind, menar en av kompisarna.

Vi diskuterar ZZ Top, Twisted Sisters och Heaven and Hell en stund innan en annan typ kommer och rycker i mig.

– Fan du måste se Olas skulderblad, han är som Shere Khan i Djungelboken.

Mera om det senare.

De twittrar – vi twittrar

Publicerad: 02/06 10:38

Mess från redaktör Tommy Pohjola (RTP): ”Är det okej att ha kamouflagefärgade crocs på festival?”!!

Svar: NEJ!

Men det var inte vad det här inlägget skulle handla om. På twitter räknar de som inte har slagit upp tälten i Norje ner timmarna tills de är på väg till Sweden Rock Festival, en del band gör sina sista upprop och Hblrock kommer givetvis också att twittra.

Om ni inte har ett användarnamn gå in på twitter.com och fixa ett. Har ni ett så sök hblrock och följ oss. Det blir 140 teckens recensioner, bilder och brottsstycken ur en verklighet för cirka 34 000 besökare på festivalen. Och sommarens andra festivaler.

Och när ni nu har fixat ett användarnamn så sök hblwebb samtidigt så får ni lite nyheter också.

Klart slut.

Ingen sprit, inget knark, inga vapen

Publicerad: 02/06 07:50

Ett år för länge, länge sedan vadade jag, likt dinsoaurierna, genom leran i Roskilde med glashala plastpåsar på fötterna. Ett annat år hade jag inget tält utan hittade välvilligt inställda finlandssvenskar som lät mig sova i deras bil medan de själva kanade omkring i ett vattenfyllt tält.

När vi fick grönt ljus av HQ på M18 att uforska Sweden Rock Festival (SRF) försökte jag föreslå för kollegan, redaktör Tommy Pohjola (RTP), att vi skulle göra det ordentligt. Ta färjan till Stockholm och sedan tåg vidare till Blekinge, hyra en husvagn i närheten av festivalområdet och på det sättet kunna gräva in oss i SRF:s innersta väsen. Och vara lite miljövänliga samtidigt.

– Nej, sa RTP som åker på festival utomlands för första gången, absolut inte. No, njet, nein.

I stället blir det flyg, tåg och hotell. Bekvämt och bra, passande för äldre statsmän.

Det betyder också att vi kan packa för alla eventualiteter som till exempel att värmeböljan tar slut. Exakt i dag.

Hurdant blir veeedret+

En sak är klar. Packningen får inte innehålla något av det som finns i rubriken. SRF:s skydds- och ordningsregler förbjuder det och eftersom vi är bäst i klassen i laglydighet kommer jag att gå igenom RTP:s packning på flygfältet för att se till att han inte bryter mot REGLERNA.

Alkohol, rökning och drogpolicy

• Det är strängt förbjudet att förtära eller vara påverkad av alkohol under arbetstid. Alla andra
typer av droger är naturligtvis strängt förbjudna oavsett tidpunkt.
• Medtagande av egen öl, vin och sprit eller droger in på festivalområdet eller backstageområdet är
förbjudet.
• Inga vapen, knivar eller tillhyggen i någon form får förvaras eller medföras in på området om det
inte behövs för ditt arbete. Alla sådana verktyg, knivar m.m. som kan användas som tillhyggen
ska avlägsnas från de områden besökare har tillträde till innan festivalen börjar.
• Bilar kommer att kontrolleras vid infart till området. Den som inte tillåter att fordonet synas för
alkohol, vapen och droger kommer att nekas access till området.

En c-kassett till

Publicerad: 01/06 12:49

Av någon outgrundlig anledning ville redaktör Tommy Pohjola (RTP) att vi skulle lägga ut blandbandsspellistor på den här bloggen. Antagligen för att det var sådant han sysslade med när han växte upp i närheten av Pirlax city. Och för att han inte har sovit på den senaste veckan eftersom han inte vill missa festivalen som börjar på onsdag!

Tidigare var det här med listor något som ”män” sysslade med (pojkar i 30-40-årsåldern): Fem-topp-låtar att klämma finnar till, fem-topp-låtar att gråta (och ona…hups familjetidning) till och så vidare, i all oändlighet. I jämställdhetens namn så gör faktiskt det klokare könet också listor av den här typen. Det glädjer mig.

Om uppdraget från RTP (hädanefter Tankesmedjan) skulle ha varit att göra en blandbandslista (sicket ordmonster) till de sång- och dansorkestrar som faktiskt uppträder på Sweden Rock Festival hade det funnits en poäng men nu fixar jag ihop den i hobbypausen: fönstertvättning är det nya svarta!

Tanksmedjan tror att jag hatar hans lista men så är icke fallet. Jag bara ler i mjugg åt den. Pffft.

Så här ska det låta:

A-sidan:

1)     Guns ’n’ Roses: Welcome to the Jungle. Känslan av att gå igenom portarna på ett festivalområde. Stängslet skyddar mot dom där på utsidan. Och det är en bra låt.

2)     Panthera: Cowboys from Hell. RIP Dimebag Darnell.

3)     Clawfinger: Nigger. Världens bästa svensk-norska samarbete.

4)     Anthrax: Caught in a Mosh. Kul poplåt.

5)     Killswitch Engage: Temple from the Within. Blev fascinerad av dem när jag fotograferade dem på Nosturi.

6)     Rammstein: Du hast. En metallista utan de germanska pyroteknikerna är inte värd något.

7)     W.A.S.P: I wanna be somebody. Varför är inte Blackie & co på SRF?

8)     Ramones: Bonzo goes to Bitburg. Pop för intelligenta.

9)     Blue Öyster Cult: Stairway to the Stars. Så här blir det när rockkritiker börjar göra musik.

10)    Korn: Word Up! Egentligen är Korn löjliga men låten är fabulös.

11)     Black Sabbath: Sabbath Bloody Sabbath. Fortfarande kalla kårar längs ryggmärgen.

12)     Slayer: Disciple. En vacker ballad. ”God hates us all”. Jepp. Och tiluliluli-solo.

13)    Black rebel motorcycle club: What ever happened to my rock&roll? En mycket relevant fråga för en som ska till SRF.

14)     Motörhead: Killed by death. ”We are Motorhead, we play rock&roll”.

15)    Neil Young & Crazy Horse: Hey hey, my my. Kanadensisk hippi och fula gubbar spöar skiten ur de flesta metallband!

B-sidan:

1)    Iron Maiden: Fear of the Dark. Nåh, Dickinson och gubbarna ska nu finnas med i någon form.

2)    Slipknot: Wait and bleed. Världens bästa och kortaste nulevande trummis Joey Jordison. RIP Keith Moon.

3)   Johnny Cash/Nine Inch Nails: Hurt. Det här är tyngre än allt annat på listan!

4)    Thåström: Ingen neråtsång. Bara lyssna och njut.

5)     Metallica: Seek and Destroy. Riff, riff, riff.

6)    Judas Pries: Screaming for Vengeance. British Steel.

7)     Megadeth: Symphony of Destruction. Det pärttär Dave Mustaine fortfarande att han kastades ut från Metallica.

8)    Alice Cooper: No More Mr Nice Guy. Så här lät det när farfar var ung.

9)    Twisted Sister: I Wanna Rock. Bara för att de är på SRF.

10)    Mötley Crüe: Shout at the Devil. Vad skulle Nikki Sixx ha gjort?

11)    Napalm Death: Nazi Punks Fuck Off! Lyssna på nyanserna.

12)    Motörhead: Ace of Spades. Kanske inte deras bästa låt men de har vevat i 29 år.

*riku*


Ja, det är mitt fel

Publicerad: 29/05 16:46

Det var jag som nångång i vintras föreslog för redaktör Tommy Pohjola (hädanefter RTP) att vi skulle åka till Norje, Sölvesborg, Blekinge för att uppleva och rapportera om Sweden Rock Festival (hädanefter SRF).

Avsikten var helt att idka socio-antropologiska studier av homo heavy metallicus, den varelse som frivilligt tar sig till Norje, Sölvesborg, Blekinge för att höra och se band som för länge sedan borde vara intagna på geriatriavdelningen vid Pirlax centralsjukhus. Vi talar alltså om hard-core vetenskap, undersökande journalistik och vetgirighet. Lögn.

SRF är ett fenomen. F-E-N-O-M- E-N . Sverje (helt kongruent med att byn heter Norje) har en mängd bra festivaler Hultsfred, Arvika, Peace and Love och Östhammars musikvecka men ändå är det SRF som drar till sig folk som den där klassiska kopankan drar till sig flugor. Varför, varum, why? Det är det RTP och jag ska reda ut på SRF.

En av mina kolleger på Hbl kallade mig för rockfarfar lite så där semi-försmädligt. ”Är det där inte en ungdomsgrej?” Som ett litet mellanspel vill jag öppet deklarera att jag inte är en finlandssvensk ungdom. Jag är en 48 år gammal överviktig trebarnsfar. Mellanspelet slut. Men jag är inte helt säker på att SRF är en ungdomsgrej utan en mera metallbrygga över generationer.

I bloggar och på diskussionsforum har jag läst om far och son-, mor och dotter-, mor och son- (ni kanske förstår vad jag är ute efter)kombon som har varit en eller flera gånger på SRF. Och som har älskat det. Igen uppstår frågan: varför, varum, why? Jag tror att min tes om generationbryggan kan vara sann eftersom många av artisterna, Lemmy från Motorhead, Tommy Iommi Heaven and Hell/Black Sabbath och Billy Gibbons är mellan 60 och 64 år gamla. Knappast goda förebilder eller ungdomsidoler, eh?

Jag försökte också rannsaka mig och klura ut när jag, rockfarfar, borde switcha över till dansbandsmusik, klä mig i teryleneskjorta och batikslips eller sippa pissljummen söt skumpa på någon operafestival i en gammal borg någonstans i insjö-Finland.

Faktum är att jag njuter mera av att se den galna lilla danska trummisapan i Metallica möta sin hemmapublik i Roskilde eller skråla gamla Black Sabbath låtar på en, antagligen lerig, åker i Norje om en dryg vecka än mycket annat som skyfflas åt mig ur musik-kökkenmöddingen. Tvättäkta muminfilosofi.

Mitt största problem är att lugna RTP så att han inte öder allt krut veckan innan festivalen.

För tro mig. Det kommer mycket mera senare. Titta in på nytt om ni inte tror mig.

Rockfarfar *riku*

Festivalbloggen

RSSFestivalbloggen

Hbl drar fram längs med festivalstigen

  • Lång het sommar.

    Kanske, kanske inte men vi kollar festivalpulsen, för säkerhets skull och på allmänhetens begäran och för att alltid retar det någon.
  • Kalender

    november 2022
    M T O T F L S
    « aug    
     123456
    78910111213
    14151617181920
    21222324252627
    282930  
  • Etiketter

  • Kategorier