Det har varit populärt att smacka med tungorna och ha sig inför Helsingfors och Livenations stora Madonnatest. Men prövningen får klart godkänt. Strömmen av flanörer kryddade stan och vädergudarna hörsamma oss. När det händer ska det synas!

Picknickfiltarna bredde ut sig på Busholmen redan vid sextiden, och visst var det köer överallt, men å andra sidan hade alla en fantastisk förmåga att klara upp det med lite respekt: bajamajaköer bildas automatiskt så att det är en kö per två bajamajor och var och en väntar snällt. Själv såg jag inget bråk.

En av konsertbesökarna påpekade att det kanske gick så bra för att Busholmen består av ett stort asfaltsfält utan trappor och andra sådana inslag som kan göra att människor trampar över varann, faller eller på andra sätt slänger in potentiella stridsäpplen. Den stora åldersdiversiteten gjorde säkert också sitt. Det var en konsert för alla.

Arrangörerna ska ha tack för snilleblixten att använda sig av stora ballonger i olika färger med tydliga symboler på: Blå ballonger där det finns vatten, röda kors- ballonger där det finns sjukvård och wc-ballonger där det finns wc.

Värre var det då alla skulle ut. För då skulle alla ut samtidigt. Folk hoppade över alla staket och stod man mitt i massan var det nära till paniken. En liten lättnad innebar det att arrangören höll öltält och dylikt öppet efter konsertens slut. Det gjorde att åtminstone en del stannade och gick senare då massan avtagit.

Ja fan, det gick! Det gick!

Madonna-recensionen finns nu att läsa på www.hbl.fi