Arkiv för ‘Sweden Rock’ kategorin
Lemmy of the Flies
Publicerad: 05/06 20:54
Gissa vad Lemmy-pojken har i plastmuggen.
Lemmyshow i presstältet. Motörhead river ner applåder som en annan Shaq O’Neal och stundvis är det riktigt pinsamt. Spinal Tap, Spinal Tap…
Sedan kommer frågorna. Följande tar priset.
Lemmy. Om du skulle få välja så vilken blomma skulle du vara?
– Fuck. Något som äter flugor.
Då vet vi det.
Nu regnar vi bort
Publicerad: 05/06 20:30
Macen värmer när åskan mullrar. Hmm.
Här skrivs på reportage för söndagens Hbl. Och så där blött är det utanför fönstret. Titta nu.
Rockfestivalsväder, kallas det visst.
Nu blixtrar det också. Lemmy gör entré om två minuter.
Rainman
Publicerad: 05/06 20:04
Lösskägg, dildon, tassiga hattar och dinosaurier – allt detta finns här.
Jag är orolig. Mr Rick Medlockes manager är kanske ingen verklig person utan en skenmanöver och ett AOL-konto för att uppehålla bilden av ett fungerande rockband. Men vi får se. Det gör vi ändå.
Under tiden som sonderingar pågår har foto-Riku och jag gottat åt oss floran och faunan. Bildens farbror i badrock har alldeles tydligt druckit något annat än färskpressad appelsinjuice.
Tilläggas bör att temperaturen närmar sig nollstrecket och vi räknar med frost och gråter.
Visa mig din tröja och jag säger vem du är
Publicerad: 05/06 11:22Jag har själv aldrig aldrig aldrig brutit mot tröjregeln. Den är så jävla självklar. Men det är oundvikligt att många gör det, kanske förvirrade av tygutbudet på en stor rockfestival eller för att det de är i desperat behov av rena kläder.
Inte ens tröjorna med de mest klassiska bandtrycken, Motörhead till exempel, är okej om texten inte alls är krackelerad, det inte finns lite torkad lera på ena ärmen, man har spår av tunga spottloskor på ryggen.
På en festival är det ändå en viss sport att spana in alla tröjorna. Ganska många på Sweden Rock har fattat tycke för tröjan med texten ”Så kan det gå… Snickarjävel” och så är det en bild av Frälsaren på korset. Jag antar att det oftare sorterar under humor än i kategorin Jag-Hatar-Religion. Det är svårt det där. Flera utamnande tröjor kan man läsa om i DN:s Festivalblogg.
Klassiskt och slitet är alltså bäst. I dag tog jag på mig en Black Sabbath med en lila stiliserad bild av Ozzy Osbourne.
Hungrig i 25 år
Publicerad: 05/06 00:57
Nu blev det allsång på Skansen med Dee Snider vid mikrofonen: Stay Hungry och We’re Not Gonna Take It är ganska starka öppnare. Gubbarna är som något som ställs ut i M. Tussauds museum och aldrig mera går hem men själv säger de ”we haven’t aged a day”. Om sminket kan sägas att det är kvar och antagligen i djupare lager än förut. Också garderoben är som i början på 1980-talet, bara det att storlekarna gått från L och XL til XXL.
Men det är inte för kläderna vi är här.
Vi är här för gitarrerna, trummorna och pyrotekniken och skulle det inte vara snudd på polarkyla i Sölvesborg så skulle kläderna åka av nu.
Tjugofem år sedan Stay Hungry släpptes. Kan inte minnas att skivan direkt skulle ha protokollförts som en klassiker. Nu verkar det självklart. Dessutom har den sålt och fortsätter sälja grymt bra. Enligt Dee Snider är Stay Hungy det näst mest sålda hårdrocksalbumet i Sverige. Han och hans band skulle inte behöva dra runt nu längre. Stålarna räcker gott till bekvämt äldreboende i Key West, nära någon golfrange.
Men de är här. Det skrämmer vad som kommer efter att Twisted Sister, Iron Maiden, AC/DC och några till definitivt hoppar av karavanen. Säkert är att nya affischnamnet inte är Kamelot.
Twisted Sister firar med att spela hela Stay Hungry i den ordning låtarna finns på plattan.
Nu är det trumsolo. Det finns det inte på lp:n. Inte ens Neal Peart kom undan -trumsolot dödar varje spelning.
Pressen informerar
Publicerad: 04/06 22:13
Dee Snider och de andra damerna.
Det finns pressinformationer och så finns det rock-pressinformationer. Har sett en del av båda. De senare är ofta roliga och märkliga och ibland bådadera. Minns en gång när Andy McCoy somnade mitt i rundabordsintervjun och fimpade ciggen i sin egen cowboyhatt. Ingen vågade säga ett knyst (men alla garvade inombords). En annan gång efter en pressträff åkte jag och foto-Cata hiss med Yngwie Malmsteen. Det var i hotell Palace där hissarna är gamla och ärevördiga men framförallt små. Ett äldre amerikanskt par skulle ner till lobbyn i samma hiss. Yngwie, ungefär två meter i strumplästen och rätt bred, säger till jänkarna:
– Ska ni ha ett plektrum eller?
En annan gång ramlade en välkänd heavy metal-journalist från finska radion in på presskonferensen med Black Sabbath. Det var i Provinssirock. Han steg upp, satte sig igen och sade Mr Tony Iommi och så ramlade han igen.
Sånt minns man gärna. I dag har jag skrattat åt och med Jürgen Rainb… Blackmore, åt Dee Sniders ”DET ÄR JAG SOM ÄR KUNGEN!”-entré i presstältet och Volbeats harklande när en rysk journalist undrade om Volbeat är bättre än D.A.D. Och själv har jag suttit och recenserat tavlor i Ruisrockvillan när det inte bara gick att tala. Frågorna till Lemmy måste ställas av redaktör J. Strang. Bra blev det, till slut och trots allt.
Men sedan får man ju skämmas på riktigt också. Många rockjournalister är djupt förälskade i de objekt de förutsätts bevaka. Det kan vara när frågan till artisten föregås av en Kekkonenhyllning typ ”aamen ni är ju så himla duktiga och den senaste plattan är ett mästerverk…” Ja, och så kommer frågan om det ena eller andra bandet ”egentligen är bättre än ni?” I shit you not. Allt det här har jag hört i dag. Efter att resterna av Rainbow lämnat byggnaden hörde jag en exalterad Artist ringa sina bandpolare och förklara med HÄNDERNA hur han nyss frågat Joe Lynn Turner om skillnaderna mellan Ritchie och sonen Jürgen. Måtte ha SETT BRA UT i den andra luren. Men jag är inte sur. Vi är alla med i Spinal Tap.
För övrigt så sitter jag nu i en röd plyschsoffa och skriver detta. Bredvid mej sitter en fotograf-farbror och snarkar. Han ser ut som Tony Iommi. Ett i ett. Jag lovar.
Om ZZ-Top kan sägas att Texasskäggen verkar piggare än på mycket länge. Ser bra ut, låter bra. Twisted Sister gör entre 23.30. Innan det ska jag glutta på Over The Rainbow.
Hmm. Vi borde skriva mera om Kekkonen. Och Blackfoot.
Somliga vill spela själv
Publicerad: 04/06 19:50Stora stjärnor väger lätt om Guitar Hero finns i närheten. Och här finns, ju. I tältet som heter ”Gibson Stage” och som alltså också är en riktig rockscen för nya förmågor har man riggat upp en hel paviljong med olika spel. Guitar Hero är en av dem, komplett med dubbla gitarrer, trummor och sång. Här finns också en golfsimulator och en radda andra tv-spel.
Titta mamma! Titta farfar! Vi kan!
I dag har jag stått en lång stund och tittat på när knattar stora som skumsläckare rockat loss på Guitar Hero. Det har varit fantasiskt skoj. Den entusiasmen och skaparglädjen! Guitar Hero är alltså ett spel och har drag av karaoke. Många gamla och nya bands karriärer har fått ett lyft när nya versioner av spelet med deras låtar lanserats, Metallica till exempel.
