Arkiv för juni 4th, 2009
Pressen informerar
Publicerad: 04/06 22:13
Dee Snider och de andra damerna.
Det finns pressinformationer och så finns det rock-pressinformationer. Har sett en del av båda. De senare är ofta roliga och märkliga och ibland bådadera. Minns en gång när Andy McCoy somnade mitt i rundabordsintervjun och fimpade ciggen i sin egen cowboyhatt. Ingen vågade säga ett knyst (men alla garvade inombords). En annan gång efter en pressträff åkte jag och foto-Cata hiss med Yngwie Malmsteen. Det var i hotell Palace där hissarna är gamla och ärevördiga men framförallt små. Ett äldre amerikanskt par skulle ner till lobbyn i samma hiss. Yngwie, ungefär två meter i strumplästen och rätt bred, säger till jänkarna:
– Ska ni ha ett plektrum eller?
En annan gång ramlade en välkänd heavy metal-journalist från finska radion in på presskonferensen med Black Sabbath. Det var i Provinssirock. Han steg upp, satte sig igen och sade Mr Tony Iommi och så ramlade han igen.
Sånt minns man gärna. I dag har jag skrattat åt och med Jürgen Rainb… Blackmore, åt Dee Sniders ”DET ÄR JAG SOM ÄR KUNGEN!”-entré i presstältet och Volbeats harklande när en rysk journalist undrade om Volbeat är bättre än D.A.D. Och själv har jag suttit och recenserat tavlor i Ruisrockvillan när det inte bara gick att tala. Frågorna till Lemmy måste ställas av redaktör J. Strang. Bra blev det, till slut och trots allt.
Men sedan får man ju skämmas på riktigt också. Många rockjournalister är djupt förälskade i de objekt de förutsätts bevaka. Det kan vara när frågan till artisten föregås av en Kekkonenhyllning typ ”aamen ni är ju så himla duktiga och den senaste plattan är ett mästerverk…” Ja, och så kommer frågan om det ena eller andra bandet ”egentligen är bättre än ni?” I shit you not. Allt det här har jag hört i dag. Efter att resterna av Rainbow lämnat byggnaden hörde jag en exalterad Artist ringa sina bandpolare och förklara med HÄNDERNA hur han nyss frågat Joe Lynn Turner om skillnaderna mellan Ritchie och sonen Jürgen. Måtte ha SETT BRA UT i den andra luren. Men jag är inte sur. Vi är alla med i Spinal Tap.
För övrigt så sitter jag nu i en röd plyschsoffa och skriver detta. Bredvid mej sitter en fotograf-farbror och snarkar. Han ser ut som Tony Iommi. Ett i ett. Jag lovar.
Om ZZ-Top kan sägas att Texasskäggen verkar piggare än på mycket länge. Ser bra ut, låter bra. Twisted Sister gör entre 23.30. Innan det ska jag glutta på Over The Rainbow.
Hmm. Vi borde skriva mera om Kekkonen. Och Blackfoot.
Jürgen R. Rainbow
Publicerad: 04/06 20:50Ritchie Blackmore är en av hårdrockens mest begåvade musiker. Han är också väldigt ”egen” och jag tror att han hoppat av de flesta andra av sina egna grupper utom Blackmore’s Night. Där verkar han ha hittat lugn och ro.
Frågorna om Rainbows återfrörening har fortsatt hagla tätt. Joe Lynn Turner, sångare i både Rainbow och Deep Purple, om någon vet att det är ett blankt nej från Ritchies sida.
– Jag får ständigt de här frågorna. Nu senast hände det när jag var på soloturné i Ryssland. Jag sade nej men kom sedan ihåg att Ritchie ju har en son. Sedan ringde jag Jürgen och nu är vi här, säger han på en presskonferens under Sweden Rock Festival.
Jürgen Blackmore är det nya svarta.
Jürgen R. Blackmore har ett eget band och egen karriär.
– Först ville jag inte vara med. Men sedan insåg jag att det vore kul och viktigt att låta fansen igen höra pappas musik, dessutom spelad av en riktig Rainbowuppsättning. Så jag sade okej, nu kör vi.
Enligt Joe Lynn Turner är Jürgen på många sätt en kopia av sin far men det finns också olikheter.
– Ritchie är hmm lite svår och har ett humör. Jürgen är på det sättet lättare. Dessutom är han en jäkligt duktig musiker.
Bandet går upp på SRF-scenen om en dryg timme och Hbl är givetvis på plats.
– Vi spelar låtar från alla Rainbowperioder.
Somliga vill spela själv
Publicerad: 04/06 19:50Stora stjärnor väger lätt om Guitar Hero finns i närheten. Och här finns, ju. I tältet som heter ”Gibson Stage” och som alltså också är en riktig rockscen för nya förmågor har man riggat upp en hel paviljong med olika spel. Guitar Hero är en av dem, komplett med dubbla gitarrer, trummor och sång. Här finns också en golfsimulator och en radda andra tv-spel.
Titta mamma! Titta farfar! Vi kan!
I dag har jag stått en lång stund och tittat på när knattar stora som skumsläckare rockat loss på Guitar Hero. Det har varit fantasiskt skoj. Den entusiasmen och skaparglädjen! Guitar Hero är alltså ett spel och har drag av karaoke. Många gamla och nya bands karriärer har fått ett lyft när nya versioner av spelet med deras låtar lanserats, Metallica till exempel.
Campingkoll 2
Publicerad: 04/06 15:46Vår mission är fortfarande att hitta en familj som kan berätta om livet på en rockfestival. Under jakten har vi träffat andra trevliga typer, som Anders och MG till exempel.
Bilden säger allt. Det ni inte hör är Metallica på volym 11 och inte känner är den go’a & glada atmosfären.
Riku fotade och jag blev bjuden på öl.
Anders och MG ska se In Flames. Och allt annat också.
Campingkoll 1
Publicerad: 04/06 15:35
Pat och hans porrvagn.
– Kom hit och kolla, ropar ett skäggigt heavytroll från en van när jag strosar omkring på campingen strax intill festivalområdet.
Han hejar entusiastiskt och vill visa sin nyinköpta bil, ”porrmobilen”, när jag närmar mig.
– Kolla läder, säger trollet och pekar på väggarna i den rullande bordellen, vinröd med svarta läderväggar och vitt lädertak. Jupp.
– Det är bara brudarna som fattas, säger han och hans kaverir som sitter på tältstolar skrattar.
– Så är det ju alltid, säger jag.
Jag undrar om han har byggt innanmätet själv men sidu nej. Den är köpt just så här.
Trollet heter Pat Savage. ”Det är mitt artistnamn”, förklararar han först men ändrar sig sedan och hävdar att han är döpt till det. Han har bandet Six47. På SRF är han främst för att kolla Johnny Winter.
– Fast få se om han håller, han sitter ju ner när han spelar.
– Han är ju nästan blind, menar en av kompisarna.
Vi diskuterar ZZ Top, Twisted Sisters och Heaven and Hell en stund innan en annan typ kommer och rycker i mig.
– Fan du måste se Olas skulderblad, han är som Shere Khan i Djungelboken.
Mera om det senare.
Emil på skitta
Publicerad: 04/06 13:39
Rockvägagäster från Finland. Päärrrkkele!
Närmare 50 nationaliteter finns representerade här. En biljett lär ha sålts till Turkmenistan och åtminstone fyra till Iran. Och så finns här naturligtvis en hel drös finländare. Frågan är hur som helst om Finland faktiskt är hårdrockens Mecka? För visst är det så många av oss vill se det och någon såndär slogan går också igen i både marknadsföringen och i rockpressen.
Vi träffade just Susanne och Tom Dahlgren från Träskända. Raija Pohjalainen bor också hon i huvudstadsregionen, nära Jokela. Hennes son Emil är gitarrist i Amberian Dawn som uppträder i morgon. Det ska vi se!
Frågade förstås vad det är som hämtar finnarna hit, vi har ju en del bra festivaler på andra sidan pölen också.
– Det är bra arrangemang och alla är så vänliga här, bra band line-up är det förstås också, säger Susanne Dahlgren.
Medelåldern bland festivalbesökarna på Sweden Rock är 35.
– Det är mera ungdomar på de finländska festivalerna och det dåkas mera där, säger Tom Dahlgren.
– Törs man ens säga det men svenskarna kan nog. Här är så snyggt också. Dom städar tydligen jämt, fyller Susanne Dahlgren i.
Hbl:s rockpatrull instämmer. Här är städat och än så länge går allt städat till. Vi har också tvättat oss. Och ingen har crocs på fötterna. Än så länge.
Danmarks dag
Publicerad: 04/06 13:23På lördag är det Sveriges nationaldag och 34 000 headbangers kommer att stå och sjunga Du gamla du fria. Samma dag spelar det svenska fotbollslandslaget en match i VM-kvalet mot Danmark. Direktsändningen visas givetvis här på storskärm. Vetefan om det är Danmarks dag då men i dag är det.
Volbeat klockan 15.
