Dags att diskutera låtarna

Publicerad: 17/06 11:05

Såhär kan det se ut i kväll för så här såg det ut i vintras när AC/DC gjorde årets första Nordensväng (tack Aftonbladet för lista & recension):

ROCK’N’ROLL TRAIN
Bästa låten från nya skivan. Men den tecknade introfilmen, full av buskismetaforer om skenande tåg, handbromsar och djävulssvansar, är den stora behållningen.

HELL AIN’T A BAD PLACE TO BE
Första klassikern väller fram, stabilt men kanske lite väl tryggt.

BACK IN BLACK
Aftonens första riktigt monstruösa riff, bara att ge sig. Nu har de värmt upp.

BIG JACK
”I smell rock’n’roll down there” säger Brian Johnson och kollar in publiken. Men den här nya låten saknar riktig spets.

DIRTY DEEDS DONE DIRT CHEAP
Publiken vaknar på allvar. ”Done dirt cheap!” vrålas som om det gällde livet.

SHOT DOWN IN FLAMES
Nyinsatt delikatess som inte fanns med i Oslo. Klokt beslut, här lyfter det rejält.

THUNDERSTRUCK
Det kokar upp ännu mer. Arenariffglädje, monumental sådan.

BLACK ICE
Lugn och med AC/DC-mått ovanligt icke-direkt ny låt. Om ni ska se detta i morgon och måste gå nånstans, gå nu.

THE JACK
Loj, grisig Bon Scott-blues. Ingen av mina favoriter, men Angus strippnummer är lysande.

HELLS BELLS
Legendariskt intro, mäktigt mörker. Brian svingar sig i den svarta klockan som sänker sig över scenen. En svettig Angus går bananas med gitarren.

SHOOT TO THRILL
Basic AC/DC, varken mer -eller midre.

WAR MACHINE
Ännu en i sammanhanget rätt blek låt från nya albumet.

ANYTHING GOES
Ny låt som försöker gå lite utanför mallen. Dum idé. Pop-AC/DC är inte mitt favorit-AC/DC.

YOU SHOOK ME ALL NIGHT LONG
Egentligen en av de allra bästa men ska kanske inte spelas efter lama ”Any-thing goes”, för den får aldrig full fart.

T.N.T.
Oyoyoy! Den bästa hötta med näven-låten någonsin, här i skönt skränig version.

WHOLE LOTTA ROSIE
En frodig ballongkvinna grenslar ett lokomotiv till det kanske bästa riff som finns. Löjligt, men kul. Löjligt kul.

LET THERE BE ROCK
Kvällens, och Angus, största stund. Lång, hetsig skränfest med en vilt sprattlande sologitarrist på rygg, upphissad över publikhavet.

EXTRANUMMER

HIGHWAY TO HELL
Går inte att tröttna på, märkligt nog. Dunderboogie.

FOR THOSE ABOUT TO ROCK (WE SALUTE YOU)
Massiv som en stålbjälke men tyngd med sväng i. Sex kanoner fyras av i en grandios final.

Jag tycker ju att det där ser ganska bra ut. Det som oroar är vad Expressens Martin Carlsson skrev efter giget i Oslo den 19:e februari:

Eftersom speltiden blivit allt kortare med åren (drygt 100 minuter) blir konsekvensen att inte en enda oväntad nostalgi-tripp, låt säga en ”Shot down in flames” eller ”Girls got rhythm”, längre ryms bland de klassiker som anses vara obligatoriska.

I övrigt är det är fröjd att se ett gäng gubbar, som borde vara sönderrökta för länge sedan, visa så enastående form. Visst, Angus rör sig aningen långsammare och ”Hells bells”-klockan har aldrig varit närmare golvet så att Brian ska orka nå repet. Men jösses – vilken jävla energi och vilken partymaskin! 

 

ps. Läs SvD:S recension från samma konsert här.